Jag reagerar ofta när jag lyssnar till intervjuer där någon berättar om en upplevelse och journalisten börjar sin fråga med – Det måste ha varit …
Det avslöjar definitivt en empatisk ådra, en inlevelse och en förståelse men också ett regeltänk.
Vi har bestämt oss för hur vi bör reagera i olika situationer. Hur vi bör agera. Hur vi bör känna och tänka.
Människor reagerar lika i många olika situationer, det är så vi förstår människors enskilda upplevelser och historier. Men i en situation där många utsätts för samma upplevelse kan vi klart urskilja olika sätt att hantera situationen.
Ta en kaotisk situation. En situation som mycket väl kan handla om liv och död. En blir apatisk. Skräckslagen och stillastående. Ger upp utan kamp. En annan fokuserar på människorna omkring sig. Hjälper dem. En tredje är beredd att gå över den som försöker rädda sig själv, för att göra detsamma.
Vi agerar olika i olika situationer. Vi är olika rationella. Vi har olika känslokapital. Vi äger olika mod. Vi har olika tålamod. Vi har olika erfarenheter. Vi är olika starka. Vi är olika.
Vi upplever olika situationer olika. Är vi intresserade av att veta hur bör vi ställa öppna frågor. – Hur upplevde du…
Det finns så många olika sätt att sörja
Så många olika sätt att agera.
Härbärgera.
På frågan jag fått några gånger ; – Det måste vara tungt att bära andra människors problem när du själv inte mår så bra? är svaret – Inte tyngre än vanligt och vanligtvis känner jag inte så mycket tyngd, utan mer möjlighet. Att få ta del av andra människors problem, vid sidan av mina egna, att vara professionell och skilja mitt från ditt, har hittills inte varit något problem. Snarare tvärtom. En befrielse många gånger att få kliva in i en yrkesroll, att få möta modiga människor som strävar efter att förstå sig själva och andra bättre. De inspirerar.
Börja aldrig din vilja till visad medkänsla med att säga – Det måste ha varit…
Lyssna. Du kanske har något mer att lära.