För att sätta gränser måste du vet vad du behöver för att må bra.
Du behöver sluta förneka att du lever i den situation du lever. Du har ingen skuld, inte heller något att skämmas över. Din uppgift i livet är främst att skydda dig och därefter dina barn. (Minns vad flygvärdinnan/värden säger vid info om akuta situationer: Sätt på din andningsmasken innan du gör något annat) Du behöver inte bära hela världen på dina axlar. Det är orimligt att allt ansvar över allt skall ligga på dig. Du behöver träffa dina vänner. När vrede och förbittring är den känsla som mest gör sin påmind så är det ett tecken på att ditt fokus är utanför dig och inte inuti. När du har huvudvärk, ont i mage eller rygg eller precis vilka symptom som helst, när kroppen ropar på dig att göra annat, att förstå, att förändra, då har den förstått något du behöver förstå. Då ropar den åt dig att sätta gränser. När lusten försvinner, när känslor av meningslöshet börjar växa i dig, då ledsenheten tar sitt grepp om dig är det ett tecken på att du inte lyssnat på din inre röst. Den som säger att dina behov är viktiga.
Inte behoven av att djupdyka i andra människor och deras problem – utan dina alldeles egna inre behov som inte har med andra människor att göra. Vem är du när du inte räddar andra? När inte andra människors behov är i fokus?
Vad behöver du för att kunna leva så helt, rikt och meningsfullt som möjligt. Det vill säga..vad är på riktigt viktigt FÖR DIG?