-Jag vet inte vem jag är längre.
-Vi gör bara det hen vill.
-Jag har anpassat mig totalt.
Att förlora sig själv är smärtsamt. När du inte längre vet vem du är blir du otrygg. Att leva sitt liv efter andras premisser är värdelöst I ordets rätta bemärkelser.
För att nå den optimala livskvalitén, den mentala, så måste du finna ut vilka dina värden är och leva nära dem. Du måste ställa dig frågan vem du är och vem du vill vara. Hur vill leva ditt liv?
Det är inga lätta frågor, det är ännu svårare att när du funnit vilka dina värden är, leva efter dem.
Men det är en ofta fantastisk resa i ständig utveckling.
Att anpassa sig totalt till en annan människa är att överge allt det där. Livsresan. Självutvecklingen. Är att överge sig själv.
Många som överger en relation gör det för att anpassningen till partnern gjort att de förlorat sig själva. För att förstått vet att det är priset de får betala i relationen och att de inte längre känner att det är värt det.
De är hellre ensamma än att vara någon de inte är.
Det är där vi landar. Alla. I valet mellan att ha sin egen kompass, eller att leva efter någon annans. Det finns de som väljer att leva tryggt i skuggan av någon annan för att det dessutom är bekvämt. Det finns de som inte kan tänka sig detta. Så finns det de som bit för bit förlorar sin riktning tills de inte inte förmår att hitta den igen. De som till slut frågar sig vem de är, hur de lever. Varför? Det kan stanna därvid, frågor kan få svar. I stillnad och ro. Det behöver inte betyda annat. Ibland gör det dock det.
Ibland tvingas människor gå för att finna sig själva. En tuff väg, att först hitta kompassen och sedan inta riktningen. Ensam. Men. Vi måste fråga oss vad som är viktigt och för vem. Det är bara när vi har det klart för oss som vi kan leva hela rika och meningsfulla liv.