Kalla mig gammalmodig, men jag blir lätt beklämd över två saker när jag tar mina dagliga promenader. Dels föräldrar till barn i barnvagn som har sätet vänt från sig. Barn skall inte behöva möta världen ensamma. Nej, det finns ingen forskning som säger att det är farligt på något sätt. Det är bara en känsla. Byggd på bristen av kontakt och kommunikation, barn behöver få världen förklarad. Barn behöver känna tryggheten i att föräldern finns där.
Ni anar säkert vad det andra är jag blir beklämd över. Mobilhanterandet. Say no moore.
Framåtvänd vagn med pappa/mamma som är djupt försjunken i mobilen. När det inte finns något roligare än att möta världen tillsammans med ett barn. Vårens första tussilago, en fin bil, ett roligt skyltfönster eller en ko. Tiden. Den rusar, i perspektiv gör den det. Kanske inte efter en natt av störs sömn, följt av smågnabbig stämning på morgonen och sur sms-konversation. Men plötsligt, ja plötsligt, är den äppelkindade soliga lilla sonen eller dottern tonåring som inte vill veta av dig. Så. Var närvarande. Lämna mobilen hemma på barnvagnspromenaderna. Dina sociala medier kan vänta. Det kan inte ditt barn. Vänd barnet mot dig och le. Möt världen tillsammans med det största underverket som någonsin skapats.
Glada sommarhälsningar från dinosaurie. Som inte alls har med dina vanor att göra.