Vad hoppas du få ut av det här? Det är frågan jag ställer. Klientens svar ger mig en bild av mål och önskningar.
Vad har du testat för att hantera problemet? Klienten har ofta testat flera strategier.
Hur har det fungerat? Oftast inte alldeles jättebra eftersom klienten söker ytterligare hjälp att hantera problemet.
Vad har det kostat dig? Ibland har strategierna varit hopplösa, inte sällan har de skapat mer ångest än tvärtom. Ofta har strategierna skapat dolda kostnader.
Jag pratar med mina klienter om radikala livsförändringar. Om vilket slags liv de skulle vilja leva. Jag hjälper mina klienter att välja riktning.
Jag pratar om livet som en resa, om att röra sig i en värderad riktning. Åt det håll där jag upplever livet som rikt helt och meningsfullt. Vilka är dina värden? Vilka är dina nuvarande strategier och hur har de fungerat? Vilka färdigheter behöver du för att klara resan?
Jag observerar öppenhet, närvaro och engagemang. Funktionalitet och beteende.
Det är inte känslorna som är problemet, det är snarare klientens alla försöka att undvika dem som är det. Att vara villig att ha ångest är paradoxalt nog det enda som kan få ångesten att kännas mindre giftig.
Vi lever. Alltså känner vi.
Villigheten att vara ledsen tar udden av en depression. Kontroll fungerar oerhört dåligt som medel för att leva ett vitalt liv.
Vi har inte sällan konstruerade tunga och kompakta narrativ om oss själva och våra upplevelser kring trauman. Det gör att vi ser vår tillvaro som mörk. Vi ser oss som skadade och trasiga och tänker att vi skattar oss lyckliga som faktiskt orkar det vi genomför.
Jag hjälper klienter att frikoppla sig från dessa egna övertygelser.
Eller som jag brukar säga – få tyst på vår inre mobbare.
Vår inre övertygelse, våra mentala regler och narrativ.
Behöver du hjälp?
Läs mer på
www.terapeutjinder.se