-Jag skriver listor jag aldrig håller mig till, jag börjar här o avslutar där och jag uppfylls så fullkomlig av vad jag känner och det blir liksom ingenting ordentligt gjort, fast det blir det ju, men helt utan struktur. Förstår du?
– Är det som att du börjar i en ände och plötsligt hittar dig själv i en annan?
– Exakt. Kan du hjälpa mig att få nåt slags lugn i det jag gör så jag kan avsluta?
– Vi kan väl försöka? Tillsammans! Det verkar för mig som att du styrs av impulser. Känslor som plötsligt blossar upp och för dig mot nya ”projekt”. Du behöver träna på medveten närvaro.
– Åh gud!
– ?
-Inget flum väl?
-Haha, nej. Det är helt oflummigt, det handlar om att landa tankar o känslor där man är. Känna det. Ibland måste man stillna och medvetandegöra kroppen och sinnena. Inte liksom flyga strax ovanför i tillvaron och landa lite hur som helst och på måfå.
Fokus – Det är vad det handlar om. Ett utbrett fokus som ger ett lugn i det man är i.
– Det låter som att fokus är ett bra verktyg mot att rusa iväg i känslor?
– Det är det där rusande jag tänker att du ägnar dig åt vilket gör att du skiftar ditt fokus. Du har en massa liv i dig, låt oss försöka träna upp en förmåga att använda livskraften mer strukturerat, på ett sätt som gör att du tydligare ser vart du gör av den. Så du får känna att du både börjar och avslutar saker.