”Varför känner jag på det här sättet?
Den frågan gör att du går igenom en massa problem för att hitta svaret vilket givetvis får dig att må ännu sämre.
Du kan spara energi och tid genom att acceptera att du mår som du gör.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Den frågan gör att du börjar förebrå dig själv. Gå igenom allt ”dåligt” för att bestämma dig för varför världen bestämt sig för att straffa dig.
Du får ingen hjälp av detta det är bara ännu en ineffektiv kontrollstrategi.
Varför är jag så här?
Frågan får dig att rannsaka hela din historia för att hitta ett svar.
Det är oerhört vanligt att föräldrarna blir boven i dramat.
Det ger sällan någon praktisk hjälp.
Jag klarar väl inte det här?
Upprepande av berättelsen att du är svag och bör låta bli för att det säkert inte kommer att lyckas.
Är den berättelsen till någon som helst nytta?
Jag borde väl inte känna på det här sättet?
Klassiker. Ditt medvetande muckar gräl med verkligheten.
Att bråka och hävda att verkligheten borde ge dig den verklighet du vill ha slutar alltid med förlust.
Jag önskar att jag inte kände på det här sättet.
Många ägnar mycket tid åt att fantisera om hur bra livet skulle vara om de bara kände annorlunda.
Men hjälper det oss att ta itu med det liv vi har?
Det tänkande jaget har mängder av sätt att förstärka negativa känslor, få oss att ödsla tid på att grubbla på dem på ett improduktivt sätt.
Vägra spela med! Fokusera i stället på något som är meningsfullt. Säg: Tack medvetandet, men jag spelar inte med i dag!