Det är mycket som är nytt och ovant för oss nu för tiden. Ett är att vi hela tiden måste försöka hantera varandras rädsla. Alla tänker dock inte så, att det faktiskt är den vi möter bakom det vi upplever som ilska, frustration eller nonchalans.
Förändringar skapar ofta mer oro än förväntan eller förtjusning. Våra hjärnor är skapade så, vi har sedan urminnes tider gynnats av att upptäcka faror snarare än möjligheter. Vi tycker vanligtvis inte att det är härligt med förändring, tvärtom, vår förändringsbenägenhet är inte särskilt utbredd. Vi vill ha förutsägbarhet och trygghet. När vi trots detta utsätts för förändringar så blir vi rädda. Rädda för hur det ska bli.
Det är en på så många sätt förfärlig tid vi lever i och det måste vi förhålla oss till. Vi skapar alla våra strategier för att kunna hantera ovissheten och det är dessa strategier vi upplever när vi möter varandra. En bär ansiktsskydd trots att det inte finns någon av de auktoriteter som informerar oss om läget som säger att vi bör göra det. En annan sätter sig i stadens park och dricker rosé med sina vänner den första varma vårdagen för att covid-19 ändå mest tycks drabba åldringar. En tredje är arg
ena dagen och hoppfull den andra för att hen inte vill acceptera läget. En fjärde tror med en dåres envishet att det snart är över trots att hen tvingas flytta fram sitt ”när allt rullar igen”- datum gång efter annan. Det är mänskligt. Ingen undgår att beröras av vad som sker nu. Alla har vi våra sätt att hantera att människor dör, människor yngre än oss själva. Fullt friska människor i toppform, utan underliggande sjukdomar. Ingen undgår att förstå allvaret.
Däremot har vi alla olika lång väg till acceptans och den behöver vi nu. Acceptans är vad som befriar oss från den känslomässiga berg o dal-bana som många upplever just nu genom att tvinga fram hopp, slås ned, tvinga fram hopp och slås ned igen. Den bryter ned och tar enorm kraft. Kraft vi behöver för att i så hög grad som möjligt leva på som om allt är som det skall. Vi är olika och vi har olika förutsättningar i den här krisen. Det är viktigt att tänka på när vi pratar med varandra.
Det allra viktigaste att fokusera på är dina egna strategier. Om de är bra för dig och för dig framåt. För det kommer inte alltid att vara så här. Inte så här oroligt. Inte så här oförutsägbart. Detta har ett slut och vad som möter då är nytt och fritt och upp till oss att famna. Det är viktigt att vara rustad för det som kommer. Vad det än är. Ja, det är komplicerat. Det kan vi alla vara överens om. Det är skrämmande. För alla. Kanske något vi skall prata mer om. Vår rädsla. Så att vi kommer under ytan hos varandra. Förbi strategierna och kan skapa större förståelse för våra olika sätt att hantera detta.
Det finns nämligen inget rätt eller fel. Det finns bara mänsklig rädsla och strategier. Det finns bara en väldigt längtan efter att allt detta skall gå över och att vi alla får en tillvaro vi känner igen.