Elin har skrivit till mig.
Jag heter Elin , är 37 år och har varit gift i fem år. I julas berättade min man att han varit otrogen. Det kom som ett dråpslag då jag absolut inte uppfattat att vi har det dåligt på något sätt. Att han dessutom legat med en annan kvinna under coronan känns extra omdömeslöst och nonchalant mot mig. Han berättade för att han ”vill vara ärlig” men det känns som att detta bara gynnat honom. Nu har hans sten släppt från bröstet, eftersom han är ”ärlig” men jag mår uselt och har svårt att förlåta. Du har skrivit en del om förlåtelse och att det handlar om mig inte honom, men det funkar inte på mig. Det känns som att jag ger honom ett ok för det han gjort och att han glatt kan gå vidare. Jag vill dock förlåta. Vi har två små barn och jag älskar honom trots allt. Hur skall jag göra för att få sinnesro?
Jag förstår att det känner att du mår uselt. Du skriver att du älskar honom och vill förlåta.
Livet kostar
Låt mig börja med en liten historia.
Det var en kille som ville bestiga ett berg. Han hade hört så många fantastiska skildringar av att bestiga berget och ville uppleva just detta. En dag begav han sig mot berget och när han kom fram möttes han av ett kärr. Ett kärr som hans förstod att han måste vada igenom för att kunna bestiga berget och uppleva det där fantastiska som alla talat om. Han blev grymt besviken över att ingen, av de som vittnat om hur fantastiskt det var att bestiga berget, hade informerat honom om kärret.
Där hade han ett val. Att acceptera vad det kostade att bestiga berget i form av att först vara tvungen att vada genom kärret eller att surt vända om och missa hela upplevelsen eftersom han inte kunde acceptera kostnaden.
Vi gör alla svåra erfarenheter i livet. En del av oss accepterar att livet innebär lidande och går vidare. Vadar genom kärret. Andra gör inte det och skapar livsregler som skyddar dem från svek och smärta. Undviker därmed varje chans att uppleva det motsatta, en massa fantastiskt, låter undvikandet vara det viktiga. Bara det inte gör ont igen. Vänder då livet kostar.
Elin, du står inför detta val. Livet kostar. Inget är enkelt. Vi har ett val.
Ett jobb för två
Att förlåta otrohet är dock ett jobb för två. Den otrogne måste förstå smärtan den svikna känner, måste visa genuin ånger. Det är en förutsättning. Om du Elin är säker på att du vill förlåta och din man visar genuin ånger kommer det att bli lättare.
Kommunicera
Men det är viktigt att ni pratar om detta. Att prata om vad som hände, att prata om vad ni kände och känner under hela förlåtelseprocessen.
Frigör din stress
Jag hoppas att du hittar olika sätt att frigöra den stress som följer när vi blir svikna. Jag hoppas att du tillåter dig att gråta, det frigör spänningar och ilska.
Det finns sämre sätt att försöka lösa spänningar och ilska. En del vill hämnas. Det är inte något konstruktivt sätt att ta en relation vidare. Att skylla på den otrogne och peka finger leder inte någonstans.
Ibland är det inte möjligt
Ibland är det inte möjligt att förlåta. Att ta sig vidare. Ibland måste vi gå. Bearbeta sveken ensamma. Bara du, Elin, vet vad som är möjligt för dig.
Förlåtelse är en process
Jag ser dock att du kämpar. Du har inte lämnat ännu. Du skriver att du vill förlåta. Och. Du är på väg. Genom kärret. Du vadar just nu. Jag ser din kamp tydligt. Du kommer att få kämpa på. Du kommer att uppleva det som oerhört orättvist. Kanske kommer du fram. Genom kärret och upp för berget. Många vittnar om att relationer stärks av att paren kämpat vidare trots enorma motstånd. Stärks och förändras. För det gör dem. Förändras. Det får vi leva med. Livet består av förluster. Men livet går vidare. Om vi väljer det. Och det kan bli fint. Oavsett vad vi väljer.
Jag förstår att du hjälper dig själv, även om du känner dig väldigt vilsen så är du i ditt val, Elin. Du vadar just nu. Gör det inte ensam. Det är mitt råd. Låt din man hjälpa dig på det sätt du behöver. Ni är två. Så länge ni är två.
Om du känner att du behöver ytterligare hjälp så vet du vart jag finns.
Åsa