Flykt är tungt

Mitt sommarprogram 2015 avslutade jag med att prata om flykt som någonting tungt.

Ur ”Sommar i P1” 3/8-15

”Tiden vi lever i nu, försöker inte annat än att försöka övertyga oss om att vi kan fly våra sorger. Hur många metoder omger oss inte, med löftet om djupare lycka? När allt vi behöver är att träna på motsatsen, att hantera sorg. Att acceptera den som en del av våra liv och respektera den del av oss som inte lystrar till tonerna av harmoni, varken sällar sig till ljuset, eller blir lättare. Om det verkligen är lycka vi vill åt, så tror jag att den vilar i tanken på att låta sorgen vara. Inget är så tungt som flykt. Jag bär min sorg, utan att det gör mig till någon särskilt ledsen själ. Jag vet inte vad den gör med mig riktigt, kanske är jag modigare på grund av den, för att jag vågar se den. Kanske är jag gladare i grunden, för att jag undviker att fly från den. Den lilla flickan med cykeln växte upp och blev jag, den vuxna Åsa. Med ett stillsamt skavande gör sig den lilla Åsa då och då påmind, men då håller jag bara hennes hand, säger att att faran är över, att inget längre kan skada henne. Med stillsam styrka lär jag henne att hon inte längre är ensam, inte heller jag.

Kontroll skapar mer av det vi vill kontrollera.

Det har alltid varit min övertygelse att vi skapar mer ångest genom att försöka kontrollera den. Ett problem blir flera. Att rikta sin uppmärksamhet på sin ångest i stället för annat gör att vi uppslukas av den. Föder den. Nu tänker du kanske att det inte är så lätt att låta bli när den sköljer över oss. Nej, men jag talar inte om vad som är lätt. Jag talar om vad som är konstruktivt, vad vi kan försöka träna på för att få våra liv precis så rika hela och meningsfulla som vi vill. Att i stället för att rikta vår uppmärksamhet mot vår ångest, rikta den mot någonting som vi kallar våra värden. Att till exempel påta i trädgården, ringa en vän eller leka med våra barn. Vi har alla det valet.

Min personliga erfarenhet

Jag tror att jag klarat mig så bra som jag gjort trots livets alla stora svårigheter för att jag alltid vänt mig mot ljuset, eller som jag också kallar det, försökt att välja konstruktivt när släggan av ångest slagit ner. När tårarna inte vill sluta rinna. När tomheten känns total. Då har i alla fall i regel låtit bli att göra mig själv illa. Visst har jag krupit ned under täcket, men det är när jag valt att inte göra det som mitt liv gått vidare i rätt riktning. Visst har jag valt skitmat, godis och att skippa träningen men det är när jag ätit som jag ska, inte tröstat mig med godis och jag tränat som mitt liv gått vidare i rätt riktning. Visst har jag ibland sörjt karlslokar alldeles för länge, låtit deras ibland risiga omdöme och somliga gånger obefintliga begåvning  spilla över på mig, så att jag fällt tårar i blint omdöme och lyckats sakna ingenting. Men det är när jag låtit bli att fästa mig vid de förmodade förluster som i själva verket varit vinster, som mitt liv gått vidare i rätt riktning.

Att välja konstruktivt

När jag valt att vara konstruktiv, att inte rikta min uppmärksamhet mot min ångest utan i stället mina värden. Bara så har jag sluppit bitterhet. Visst har jag ältat men har samtidigt haft människor omkring mig som sagt stopp och belägg. -Nu är  det tid för annat, Åsa. Nu är det tid för dig. Visst kan jag vingla till, falla och hamna i diket. Det tillhör livet. Visst kan jag så ledsen att jag aldrig tror att jag skall bli glad igen. Visst kan jag känna meningslöshet. Men jag kan någonting annat också. Vara konstruktiv genom att påminna mig om mina värden och gå i den riktningen. Lyssna till vad erfarenheten av att  försöka kontrollera min ångest säger mig. Att den blir större.  Att bara uppmärksamheten på mina värden förminskar den. 

Ångest tillhör livet

Ångest tillhör livet. Det är inte ångesten som är vårt problem. Det är uppmärksamheten vi ger den.