-Hon går bara vidare, som om inget hänt..!
-Som om inget hänt?
-Precis.
-Ingen människa går igenom en separation som om inget har hänt.
-Jo, hon verkar definitivt göra det.
-Ok. Skulle du kunna göra det?
-Nej, absolut inte!
-För att?
-För att jag levt tillsammans med henne. I tio år. För att det finns en sorg trots allt. För att det det är en enorm omställning att gå från två till en. För att det konstigt nog och säkert alldeles naturligt finns en saknad.
-Du ser. Så mycket det är som förändras och så mycket vi får att förhålla oss till i separationer. Tomhet, saknad, sorg. Kanske bitterhet. Ilska. Oförlösta känslor. Tankar.
-Ja.
-Men du tänker att detta allmängiltiga, väldigt naturliga och inte minst normala – gäller alla utom din fd fru?
-Ja.
-Vad bygger du den teorin på?
-Det jag ser på sociala medier.
-Det du ser på sociala medier..du vet alltså inte vad hon känner?
-Nej, men hon lever ju på.
-Låt säga att hon av alla inte försöker visa upp en bättre yta än den verkliga, att hon är lycklig och gått vidare. Vad betyder det för dig?
-Att jag var någon hon bara kunde glömma.
-Vad betyder det för dig?
-Att jag är fruktansvärt utbytbar.
-Vad får det dig att känna?
-Att jag inte har något värde.
-Låt oss säga att det du spekulerar om stämmer. Att du inte har något värde för din fd. fru längre. Vad betyder det för dig.
-Att hon har gått vidare.
-Och du skulle hellre önska att…
-Jag vetr inte.
-Att hon var lika upprörd som du. Upprörd över att du gått vidare. Vilket hon inbillar sig eftersom du varken ringer eller på annat sätt söker henne. Du skulle vilja att hon inte tog sig fram. Eftersom du inte gör det.
-Nja…eller…jag vet inte. Det känns bara så orättvist.
-Orättvist att hon inte sitter fast som du?
-Att hon har det så lätt.
-Vad vet du om det?
-Ja…
-Hon kanske har arbetat jättemycket med just den saken, de allra flesta får göra det trots att de är överens om att separera.
-Vad skall jag göra för att slippa den här känslan?
-Vill du ha ett råd?
-Ja.
-Du skall inte fokusera på henne, du skall fokusera på dig själv. Vill du vidare?
-Ja.
-Tror du att det är ett effektivt sätt att komma vidare, detta att fokusera på huruvida hon tar sig vidare eller inte.
-Naturligtvis inte.
-Nej. Så fokusera på din egen väg framåt och från. Försök att låta bli att mäta dig med din fd. fru. Det är ditt liv det handlar om. Ditt nya liv. Som väntar bakom nästa hörn. Vill du ta dig fram eller vill du stå still och förargas över att din fd fru tar sig förbi och runt hörnet mot sin framtid?
-Jag vill dit. Jag vill slippa jämföra. Slippa uppröras. Slippa känslan av att vara utbytbar.
-Är vi inte alla det? Alla vi som haft några relationer i våra liv? Är det inte sunt? Att gå vidare då relationerna inte fungerar? Vad vet vi om andras kamper och sorger? Vi vet ju knappt själva vad vi känner. Allt rusar inom oss. Men. Trots det. Håll fokus på dig. Håll din riktning framåt. Du är med i processen på samma sätt som hon. Ni söker er båda vidare. Men det är inte viktigt. Det viktiga är du. Hur du vill ha det. Vill du vara kvar och jämföra hur svårt ni har det? Eller vill du framåt och möta din nya tid i ditt nya liv?
-Jag vill framåt. Jag kan inte hålla på så här.
-Acceptera att det känns som det gör men ta din riktning. Från henne, framåt mot ditt nya liv. Utan henne. Utan jämförelser med henne. Du vet som sagt ingenting. Bara antar. Och det skapar känslor. Och känslor…är som vågor. Kommer och går. Låt dem göra det. Och håll din riktning, för den skapar skillnad. Långsiktigt.