Hur blir mitt liv då jag inte får det jag behöver genom att djupdyka i andra människors problem? Genom att förändra/påverka omgivningen för att må bra? Då jag får det jag behöver, då det kommer inifrån mig själv och inte genom att jag löser en annan människas liv?
När du inte längre förnekar det liv du lever, när du inte längre lägger på dig skuld och skam, när du inte längre ser som din plikt att skydda andra från att behöva ta ansvar över sina liv, då du inte längre isolerar dig för att slippa insyn, då du är befriad från vrede och förbittring, när du känner dig frisk i din kropp och inte längre är handlingsförlamad.
När du har en önskan om att bli hjälpt. När du når en ny medvetenhet kring hur du lever och levt. När du ser din roll.
Då kan du börja nå en förändring.
I och med att du delar med dig och slappnar av så klingar oro av.
Du börja leva i din förändring.
När skuld och skamkänslor försvinner ökar självkänslan och självrespekten, vilket ger dig en högre livskvalité.
Medberoende är komplext.
Varför mår du bara bra om du fixar andra? Hur blev du sån?
Det behöver inte vara ett alkohol eller annat fysisk missbruk. Det kan handla om narcissistiska personligheter i din närhet eller psykisk ohälsa. Det handlar om att du fått överleva trots att ingen riktigt hjälpte dig att göra det. Du fick skaffa dig strategier för att klara dig. De har du tagit med dig in i vuxenlivet utan att reflektera över att du inte längre är ett barn, utan en vuxen människa som måste ta ansvar över vad du behöver. Som kan ta ansvar över vad du behöver. Du behöver ta reda på vad du behöver, utan att det är i relation till någon annan.
Vad var det det där barnet som var du inte fick? Barnet finns inom dig. Det är din sårbarhet.
Möt det barnet med kärlek. Inte skam. Inte hårdhet. Det barnet är inte att förakta. Se och bekräfta barnet, ta det i hand. Ta dig själv i hand och ge dig kärlek. I den kärleken kan du återerövra dig själv. Lättare se vad du är värd, vilka dina gränser är och vad du behöver.