Många av oss hamnar i situationer i livet där vi inte är särskilt briljanta. Inte riktigt kloka, skuggor av våra forna jag. Vi tar fel beslut helt enkelt. Det kan handla om vad som helst, inte minst om relationer. Med perspektiv får vi bra syn, hen som framstod som den vackraste blir alldaglig, hen som framstod som rolig blir ansträngd, hen som framstod som varm var manipulativ. Det finns grader. Det finns en eftersmak som kan vara bitter. Ibland är bitterheten en vindling av ilska, sen är det över. Ibland biter den sig djupare. Det kan handla om tid du känner att du förlorat, om människor som du kanske prioriterat bort på grund av kärleken. Det kan handla om en massa saker du missat på grund av att du varit i en bubbla av någonting eller ingenting. Hur som helst så gör det ont. Efteråt. Vi är inte nådiga mot oss själva, har svårt att finna förlåtelse. Så vad gör vi? Stillnar och slarvar ännu lite med livet.
Förlåtelse
Precis så kan det vara att vara människa. Vi vinglar snett, vi får kämpa för att ta oss upp. Det är mänskligt. Ibland blir det smärtsamt efteråt, vi behöver plåstras om, vi behöver känna att vi duger, trots felval och bort-prioriteringar. Vi behöver känna att vi är älskade, av vår omgivning, trots att vi brustit. Vi behöver få självrespekten tillbaka. Tilliten till att vi kan ta rätt beslut. Tron på att vi kan bli älskade igen. Tron på att vi skulle vilja bli älskade igen. Vi vill inte känna som vi gör, vi vill inte ge en dålig relation mer luft, men vi klarar inte av att förlåta oss själva.
Tre sätt att tänka
Jag vill ge dig tre sätt att tänka på. De brukar fungera bra. De är hyggligt effektiva. Inga mirakelkurer, för de existerar inte, men små vänliga knuffar på vägen Kan de vara.
- Vad skulle du sagt till din bästa vän?
Vi är ofta mycket hårdare mot oss själva än mot de vi älskar. Vi tar på oss skuld för saker som knappast är vår, vi dömer oss själva och vi skäms över våra tillkortakommanden. Som om alla människor på jorden har rätt att vara människor, med brister och förtjänster, utom oss själva. Det är jättelätt att hamna i att straffa sig själv, våra vänner, de vi älskar straffar vi inte när de är nedbrutna. Vi tröstar och peppar. Vi försöker ge perspektiv, vi omfamnar processen och förstår att saker kan ta tid. Vi finns där och vi applåderar varje steg framåt. Försök att se dig som di bästa vän. Så behöver vi alltid se oss själva. Säg det du skulle sagt till någon du älskar och verkligen bryr dig om, till dig själv. Börja där. Var snäll.
- Frigör dig från skam och skuld
Det finns ingen skam i att ha öppnat sitt hjärta och att ha älskat. Hjärtat leder oss som det vill, så gör livet. Vi har en hjärna, absolut, men blanda inte in den i det faktum att vi inte förstod bättre. Det är inte hjärnan som skapar rum åt kärleken, det är hjärtat. Kärleken gör oss blinda. Visst, visst kan det vara bra att se klarare, men själva poängen med ett hjärtas rörelse, ett hjärta i brand, själva förälskelsen är ju att den gör allt möjligt. Bor din älskade i ett annat land? Inga problem! Är hen gift? Inga problem! Har hen 4 barn? Inga problem? Reser hen i jobbet? Inga problem! Har hen en historia av otrohet? Inga problem? Hjärtat säger ovillkorligen ja och möjligheterna står som spön i backen. Ja, det är så himla lätt att se efteråt. Se hur omöjligt allt i själva verket var. Att hen du förälskat dig i som lök på laxen var en lögnare från fot till hjässa var ju inget som du kunde listat ut heller, då amors pilar stod som spön i backen. Nej. För exakt så jobbar förälskelsen. Kärleken gör oss blinda. De där orden du längtat efter att få höra, den där varma handen i din. Det ”lilla” kan förändra liv. Så jobbar kärleken. Och det är fint. När den går rätt. Men det vet ingen, om den gör, när den väl slår till.
- Acceptera
Det finns ingen skam i att älska. Oavsett hur svikna vi blir så har vi bara älskat, inget annat. Det finns ingen skuld att betala. Våra sår blir medaljer vi skall bära. Med stolthet. För vad är alternativet? Att aldrig aldrig uppleva kärleken. För att kärlek kan gå fel. Men. Vill du leva ditt liv utan de där vackra orden, den varma handen? Utan ett hjärta som bultar av längtan? Utan där oceanen som du sjunker i då du ser in i din älskades ögon? Vill du leva utan förälskelse? Utan kärlek? Vi riskerar något då vi förälskar oss. Vi riskerar något när vi älskar. Vi riskerar att förlora. Allt, precis allt, har sitt pris. Inte minst kärleken.