Det är när vi tänker att ”det ska inte få förstöra mitt liv” och börjar undvika att tänka på och kontrollera känslorna kring det som det verkligen får makten över våra liv.
”Det” kan vara en svikande partner, eller förälder, ett trauma av något slag. Besvikelse eller/och sorg. Det där som gör ont, det där som vi upplever förstör vårt liv.
Det är inte alls märkligt att vi vill fly hellre än att illa fäkta. Men.. livet består av gott och ont. Det är när vi accepterar det som vi kan koncentrera oss på det goda.
Det som gör våra liv lite helare rikare och mer meningsfullt.
Fokuserar du hela tiden en massa kraft på att hålla saker borta så har du mindre kraft åt det som tar dig framåt.
Vi behöver lära oss att krypa för att kunna ställa oss upp- för att kunna ta ett steg – för att kunna ta oss framåt i livet.
Jag blir alltid väldigt ledsen när jag hör människor säga;
-Det måste bli bra på en gång.
Det är helt orimligt. På en gång blir inget bra. Du måste lära dig. Träna. Hitta ditt sätt. Vi önskar ofta att vi skall nå våra mål i ett steg. Gärna direkt från tanken. När verkligheten är en annan. Allt kostar.
Om vi slutar envisas med att lägga kraft på att undvika eller kontrollera det som gör ont kan vi lägga den kraften på det goda. Det onda kommer alltid att finnas där ändå.
Att acceptera jobbiga tankar och känslor, att ändå agera som om allt är som det ska, eller enligt hur vi vill att det skall bli – gör att du tar dig framåt och inte stillar i det du vill komma ifrån.
Kraften du lägger på kontroll och undvikande gör att det onda tar makten över dig och inte tvärtom.