Svek kan föda bitterhet. Lögner. Orättvisa. När vi hamnar i situationer då bitterheten börjar växa till liv finns det sätt att tänka på som kan stoppa den där känslan som varken är konstruktiv eller någonting annat.
Det finns några frågor du kan ställa dig.
- Gör den här känslan, när jag går in i den och låter den uppta hela min existens, mitt liv mer helt rikt och mer meningsfullt?
- Gör den här känslan att jag kan se tillbaka på situationen, människan eller problemet med någon slags försoning
- Gör den här känslan att situationen på något sätt förändrar sig?
Jag tror att du svarar nej på alla tre frågorna. Jag tror att du tänker att det inte är så enkelt. Det håller jag med dig om.
Men…låt oss reda ut det först. Vad som är enkelt i livet. Vad det gör med oss. Det enkla. Att tex förbittras. Jag tror mig veta vad det inte gör. Det gör inte livet mer helt rikt och meningsfullt. Inte i längden. Långsiktigt är det alltså ingen vinst. Kortsiktigt är det nog skönt att förbittras över hen som svek, över situationen som inte blev som du ville, över att problemet inte löste sig. Det är enkelt. Att vara offret och att svära över alltings jävlighet. Jätteenkelt. Men det gör inte livet mer helt rikt och meningsfullt. I längden är det inte konstruktivt. Det enkla är att blunda, inte ta tag i saker, slopa sitt eget ansvar, att skylla på andra, på situationen, på livet.
Så – låt oss lägga undan det. Det enkla. Livet är inte enkelt. Det kräver en massa av oss. Men det klarar vi ju. Varje dag. Utan att vi tänker på det. Vi kan verkligen undvika att förbittras.
Låt oss titta på frågorna.
Nr 1: Om vi har en riktning, om vi vet vilka vi är och vill vara och hur vi vill leva så är det inte i förbittring. Känner vi förbittring är vi ur spår och behöver vår inre kompass för att styra oss själva mot våra värden. Mot det där som gör livet mer rikt helt och meningsfullt.
Nr 2: Försoning och förlåtelse. Kan du förlåta dig själv? Gör det. Vi är bara människor.
Nr 3: Ingen ting förändras till det bättre av att du förbittras. Förändras någonting så är det till det sämre, men då är det du som är ansvarig. Och det vill du inte. Du behöver kraft till annat. Livet. När du resonerar med dig själv och väljer att vara den ansvarstagande bästa vännen till dig själv, den som unnar dig att må bra och utvecklas, då tar du sikte på det som gör ditt liv mer helt rikt och meningsfullt, då tar du sikte på försoning och då slipper du kampen mot det som aldrig kommer att förändras.
Då kommer du att lägga din kraft på det som är bra och utvecklande för dig.
Det är inte den enkla vägen, men det är den utvecklande och snälla.