Medberoende är lite av en mental besatthet. Du är besatt av att hela tiden intressera sig för andra människor och deras problem.
Många som kommer till mig och vill prata medberoende har inte förstått att det inte måste finnas en alkoholism eller annat uppenbart missbruk för att människor skall utveckla beroende. Det medberoende måste inse är sin egen besatthet, släppa taget om det som pågår utanför en.
Medberoende behöver göra en resa inåt och inte lägga över sitt mående på andra. Resa inåt och börja ta hand om sig själva. Inte bara uppfyllas av att få gräva djupt i andra människors problematik.
Självständighet. Det behöver tränas på självständighet.
Ansvar över eget mående behöver tas.
Medberoendepersoner vill förändra andra för att må bra själva. Det är svårt att vända detta fokus men det går att lära sig strategier för att agera mer självständigt. För att själva ge sig det de behöver.
Det är där det börjar.
Många har en problematik som grundar sig i en barndom.
Som barn kan vi inte påverka vår situation. Som vuxna kan vi ta det lilla barnet i handen och leda det rätt. Se det och bekräfta det med all vår kärlek. Det kallas självmedkänsla. Det är när vi ser att vi övergivit oss själva, tar kontakt med det sårbara och möter det med värme, som vi kan sätta gränser och därmed kan börja agera på ett sätt som gör att vi mår bra inifrån och inte behöver förändra det utanför oss för att göra det.
Medberoende handlar om den medberoende. Inte om den som den medberoende är medberoende till.
Det är det allra första och det allra viktigaste medberoende behöver lära sig.
Det och ett – Stopp!, varje gång intresset för någon annan är större än intresset för ens eget välbefinnande.
Det finns något lärorikt i det vi får höra när vi flyger;
-Sätt på er själva andningsmasken först så ni kan hjälpa andra.
Du är den viktigaste i ditt liv. Så länge du lever. Ingen är viktigare än dina behov och dina gränser.
Med detta på plats klan du agera sunt och kärleksfullt, nyfiket och öppet mot omgivningen. Framför allt ärligt. Men först då.