..hur levde du då?
Jag pratade med en bekant vid en middag. Han ville utveckla sin affärsidé som nu var i linda. Utveckla och tjäna en himla massa pengar. Han lade ut texten så att säga och pratade på medan jag nickade allt mer intresserat.
-Jag vet inte vad jag skall få tiden ifrån bara.
-Hur ser dina dagar ut nu?
-Lämnar barn på förskola och skola, jobbar 8 timmar, hämtar barnen och handlar kanske innan jag lagar maten. Min fru och jag växlar naturligtvis i de här uppgifterna, men det är så det ser ut. Du vet. Småbarnsliv. Efter middagen försöker vi dock vara med barnen så mycket som möjligt, innan vi plockar undan och så…Vi prioriterar det före disk och städ och tvätt.
-Ok. Det låter som en jättefin lösning. De flesta prioriterar den så kallade ordningen.
-Ja, när vi tänker att deras vakna tid är viktig. Jag älskar att vara med barnen.
-Hur ser helgerna ut?
-Långsamma mornar, långa frukostar och gemensamma aktiviteter blandat med egna så klart. Både jag och min fru har intressen vid sidan av våra gemensamma och vänner med för den delen vid sidan om våra gemensamma.
-Jaha. Vad gör ni då?
-Min fru tränar kickboxning kl.10 varannan lördag och tar en löprunda med två vänner varannan lördag. På söndagarna går hon på Yoga. Jag går på spinning en kväll i veckan och spelar poker varannan torsdagkväll. Både hon och jag har afterworks lite då och då och umgås gärna tillsammans med gemensamma vänner på helgkvällarna.
-Det låter som att det verkligen flyter på bra?
-Ja, vi har pratat om det där… om bådas behov och så…det flyter på bra.
-Så din företagsidé…du vill tjäna pengar.
-Ja. Så att jag kan ta det mer chill. Vara mer med barnen och frun. Slippa oroa mig för pengar.
-Gör du det nu då?
-Nej, inte direkt. Om jag ska vara ärlig.
-Tiden med barnen, när tänkte du få till mer av den?
-Jamen…när som helst?
-Med den ena på förskola och den andra i skolan och med en fru som också hon hellre är med barnen så länge de är vakna på vardagarna, vad finns det för mer tid du skulle kunna tillägna dem?
-Ehhh….jag… vet inte.
-Det låter inte som att ni har några större ekonomiska problem?
-Nej, gud nej, vi tjänar bra båda två.
-Så vad skulle alla de där extrapengarna göra med ditt liv?
-Alltså…det är inte så att jag inte ser hur bra jag redan har det…
-Utan?
– Jag är uppväxt i en företagarfamilj där man skapar företag och jobbar hårt och tjänar pengar.
-Ja?
-Ja…jag har ju inte riktigt gått den vägen.
-Nej, det låter det inte som. Jag blir riktigt imponerad när jag lyssnar på dig när du berättar om din väg. Dina prioriteringar, hur dina barn får glädje av dig och du av dem och hur du i ditt äktenskap är öppen för din frus behov.
-Jamen det är väl klart?
-Inte för alla. Det är precis de där sakerna du berätta om som människor har svårt att få till. Som de kommer i konflikt om. Du verkar ha ordnat ett väldigt fint liv för dig och din familj. Ni verkar ha ordnat det väldigt fint.
-Ja gud.
-Jobbet familjen och dina egna behov i en fin balans.
-Ja, det är viktigt.
-Och du mår bra i det?
-Ja, absolut.
-Ändå vill du förändra hela din tillvaro. Bli egen företagare och jobba dubbelt så mycket för hälften så lite under ett anta år, ha mindre tid för dina barn och din fru, mindre tid med vänner och intressen?
-Nej.
-Nej…
-Jag måste nog släppa det där…
-Vad är det där?
-En förväntan jag inte införlivat för att jag faktiskt inte vill. Ändå ligger den och gnager. En förväntan på mig, från mina föräldrar som jag inte vill ställa upp på.
-Den där förväntan som du inte kan släppa är något som utmanar dina värden. Utmanar den du vill vara och det liv du vill leva.
-Det är inte alldeles enkelt att gå emot föräldrars förväntan.
-Nej, trots att du är, vad är du? 40 år?
-45
-Du ser. Du behöver acceptera att de kanske önskade något annat, men framför allt behöver du undersöka vad. Jag skulle prata med föräldrarna om jag vore du. Ibland tar vi på oss krav som ingen i hela världen velat ställa på oss. Ofta är det lättare än vi föreställer oss att ta det där snacket om vad vi förväntar oss av varandra.
-Ja, jag borde verkligen ta det snacket Jag liksom ljuger för mig själv, ger mig ingen ro i det liv jag lever och faktiskt vill leva, som förföljd av den där förväntan som jag tänker att de har på mig.
-Det är nog en både bra och viktig idé.
Att gå sin egen väg handlar om att acceptera att det finns de som fördragit att du gått en annan.
Att vara barn till föräldrar med tydliga förväntningar kräver att du accepterar att det är så och ger den tanken plats men agerar enligt dina värden. Inte låter känslan av att göra dem besvikna hindra dig.
Kommunicera mera. Känner du att människor omkring dig har förväntningar på dig som du av någon anledning varken vill eller kan leva upp till så berätta om det. Att du känner en förväntan. Att du har en plan för ditt eget liv som är din.
Väldigt ofta går det väldigt mycket bättre än vad vi föreställer oss.
Det gäller allt. Gå inte omkring med en rädsla för konflikt. Det skapar snarare än något annat just konflikter. Det osagda skaver.