-Du beskriver ditt äktenskap som dött.
-Ja.
-Kan du definiera det? Vad som borde vara levande som inte är det?
-Vi älskar inte längre, vi pratar inte. Vi gör ingenting tillsammans.
-Att älska, prata och uppleva saker tillsammans ser du som tecken på en levande relation?
-Ehhh ja?? Gör inte du det?
-Det där är olika för olika människor, det viktiga här och nu är vad DU upplever som en levande relation och hur du UPPLEVER relationen du är i.
-Jag trodde alla ville älska och prata.
-Får jag berätta om ett fokus som ofta ställer till det för oss i relationer?
-Ok?
-Vårt ständiga fokus på alla andra.
Ur den bilden skapar vi nån slags norm kring hur en relation skall se ut. Och det kan för det första göra oss förvirrade då vi inte är precis som de vi betraktar och för det andra så är inte människor öppna med sina svårigheter att leva tillsammans.
-Ja…det är så dumt….
-Vem är du, vad behöver du? Det är frågorna du behöver svara på för att komma fram till vilken relation du mår bra av.
-Jag är en man som behöver sin fru. Jag behöver Lisa. Jag är jätterädd att förlora henne.
-Då tycker jag att vi börjar där, vid rädslan för förlust. Rädslor styr oss ju enormt mycket och det förrädiska med känslor är att de kanske inte ens handlar om det vi tror.
-Ok?
-Har vi ett öppet sår refererar vi alla våra smärtor till det såret. För att det är så svårt att vara människa och hårt att konstatera att det är så. Vi lägger gärna alla smärtor i samma korg så att vi kan förklara allt med samma orsak. Är vi rädda fabricerar vi ibland en trygghet som kanske inte finns, för att slippa ta ansvar över rädslan.
-Ok. Människor stannar i relationer som är dåliga för att de är rädda att gå. Rädda för förändringen.
-Alldeles uppenbart.
-Du vill prata om min rädsla, om den är äkta eller om den bygger på en oro inför en eventuell förändring?
-Ja. Vi kan väl börja där?
-Jag älskar Lisa.
-Ibland är det skäl nog att stanna i en relation, ibland är det inte det. Det beror på vem du är och vill vara. Vad som är viktigt för dig i livet och varför.
-Det känns inte som att jag direkt övertygar dig.
-Det är inte mig du skall övertyga. Det är dig själv. I den bästa av världar- vilken relation har du? Hur ser den ut? Hur ser din relation ut i den här världen? Hur ser möjligheterna ut att förändra det som behöver förändras?
-Vi behöver båda prata med dig.
-Är det ok att du och jag börjar?
-Ja, absolut. Jag är redo.