Hjärnan är ett fantasimonster. Kan producera ungefär vad som helst. Som att den som precis visat sig inte alls vara i närheten av våra behov kanske måste undersökas lite till.
– Tänk om jag har fel? Tänk om han är mitt livs stora kärlek?
Varför skulle ha vara det? Om nu någon skulle skapa vårt livs stora kärlek, skulle han då skapa just den här personen? Skulle han överträffa alla? Han gör ju inte det?
Relationer är inte fotboll. Ett lag kan se hur bra ut som helst på pappret men ändå spela som amatörer. Och tvärtom. En varudeklaration av en blivande partner är vad det är. Det är vad du vet som du skall förhålla dig till. Du skall i det du ser här och nu fundera på om han står upp för vad du behöver i form av trygghet, pålitlighet, lojalitet och ömhet.
Och allt annat du behöver.
Du skall aldrig byta ut något av det där mot något annat. Dina krav är rimliga.
Börja inte rättfärdiga. Förstå taskig barndom. Tänka att alla kan ändra sig.
När din karta över relationen börjar med rättfärdigande och kanske och möjligen – se på dina värden en gång till.
Våga lev efter vad du behöver här i livet och inte vad du får.
Utgå ifrån det som gör dina relationer hela, rika och mer meningsfulla.
Fråga dig själv om du växer i relationen.
Och vad det är som gör att du inte väljer bättre som vuxen, som barn väljer vi inte, vi har ingen möjlighet. Som vuxna måste vi anstränga oss för att välja vuxet. Inte som barn anpassa oss till det vi fått.