Par som tappat tråden, som inte längre kommunicerar eller som har svårt att kommunicera känslor pga bristande tillit brukar jag ge den här övningen efter att vi samtalat och etablerat trygg kontakt.
-Se till att ni har 20 ostörda minuter. Sätt er så nära varandra ni kan, i så bekväma sittställningar som det går, mitt emot varandra.
Se i varandras ögon och andas djupt ett par gånger. Tänk tillbaka på den där tiden då en blick från personen mitt emot betydde allt.
Bestäm vem som skall börja berätta om sina tankar och reflektioner under dagen. Vad ni saknar eller längtar efter. Vad som skrämmer eller glädjer djupt.
Prata inte om praktiska göromål, prata inte om eventuella barn eller vuxna omkring er.
Tala ur hjärtat.
Förmedla något till varandra som handlar om ert inre liv.
Det är oerhört bra att göra övningar som den här. Livet tillsammans blir snabbt vardag, måsten och rutiner. Vanor och kamp. Bråk och utmattning. Glädje man inte riktigt orkar med alltid. I allt detta skapas det lätt avstånd till varandra. Den mesta kommunikationen handlar om mat som skall handlas och lagas. Barn som skall lämnas och hämtas. Det praktiska i vardagen.
Och. Är man inte den som rullar en vardag lätt som en snöboll i nedförsbacke så trasslar den till sig och den stora frågan är och förblir -När skall vi hinna med varandra?
20 min om dagen. Möt varandra. Lär er att känna igen varandra. Att känna varandra.
P.S Att reflektera är inte att ha svar. Är inte att lösa. Att reflektera är att låta tanken vindla ut i rummet, att känna att din partner är där och ser och hör dig. Och stannar kvar. Du känner i och med den här övningen att din partner är intresserad av dina tankar och känslor. Är intresserad av dig.
Livet berättar att det finns någon rakt framför dig som bryr sig.