Känslor är rörelser. En känsla är som en våg som startar, går upp i en topp, går ner, blir mindre och planar sedan ut. När man ser den bilden av en känsla blir man inte lika rädd nästa gång en känsla uppstår, eftersom man förstår att en känsla planar ut av sig själv, helt naturligt. Stoppar man känslan på vägen upp fullföljer den inte sin naturliga rörelse och den trycks då tillbaka in i kroppen.
Känslor gör ont. Vi vill inte ha ont. Det är därför vi tröstar oss direkt , eller stänger av då vi märker att en känsla är på väg upp i topp. Ett glas vin eller två, onödig shopping, spel, otrohet mm är sånt vi tar till för att slippa smärtan. Det hjälper kanske en stund men inte i längden. Du har egentligen bara bäddat in känslan inom dig, den kommer att pocka på din uppmärksamhet så snart vinet är slut eller den där nya skjortan du inte behövde bara känns onödig.
Du kommer skapa ett mentalt pansar och begrava sorgen. Du kommer att göra allt för att slippa känna. Du har inte tid med att hålla på med allt som känns hela tiden. Livet måste gå vidare.
Djupt inom dig finns ändå sorgen. Du kommer att utarbeta strategier för att slippa ta i den, slippa se och möta den. Men den kommer att finnas. Och den kommer att ta plats, pga strategier, livslögner och kamp att hålla den på avstånd.
Vad är ett bättre alternativ?
Att sätta ord på känslan.
Söka stöd. Få en förståelse för orsaken.
Utveckla en trygg plats inom dig.
Acceptera och vara närvarande i det du känner.
Ta hand om ditt inre sårade barn.
Med olika metoder omvandla och förlösa tankarna och känslorna.