– Jag kompromissar med mig själv.
-För att ?
-För att vi skall kunna genomföra någonting. Min man är så stark i allt. Tycke och smak och vilja och önskan. Allt.
-Och du?
-Jag ser mig som en mycket öppnare person. Jag tar till mig förslag och …kompromissar med mig själv för att det åtminstone skall kännas som att vi båda bestämde färg på soffan eller valde semesterort.
-Så du kompromissar med dig själv för att kunna anpassa dig?
-Ja.
-Och det innebär i praktiken?
-Att han vid de sällsynta tillfällen han ger med sig visar han sitt missnöje/ointresse till 100% . Det är som att han stänger av sitt energireglage totalt, som att han inte riktigt lever utan att kunna styra och ställa efter sitt jag och det blir ju verkligen inte kul. Bättre då att jag som kan anpassar mig.
-Vi behöver prata om två saker, sunt självhävdande och värden. Vad vill, känner och tycker du? Att vara självhävdande innebär att hävda dina behov och rättigheter samtidigt som du visar respekt för andras rättigheter. Sunt självhävdande är ett beteende och en kommunikationsstil som hamnar i mitten av skala mellan passiva och aggressiva förhållningssätt. Du låter väldigt passiv, din partner låter mer aggressiv, du ger bilden av att han hävdar sina behov så starkt att han kör över dig. Båda dessa beteenden , det passiva och aggressiva, blir i längden destruktiva.
-Ja..men måste jag bli som han? Jag triggas vid bara tanken..jag skulle aldrig kunna..
– Stopp och stanna. Många som beter sig mer åt det passiva hållet är rädda för sin egen aggressivitet och den behöver accepteras för att det till slut skall kunna bli en balans i beteendet. Det är balansen mellan aggressivitet och passivitet vi strävar efter, det är i den vi kan använda vårt sunda självhävdande.
-Jag vill liksom bara att det skall flyta på. Vara bra. Att han skall vara sitt glada engagerade jag..
-Du är van att ”sköta om” hans humör, med din passivitet ger du honom möjlighet att dominera på det aggressiva sätt som han faktiskt gör, hänsynslöst, du kompromissar med dig själv, med dina värden, för att relationen skall flyta på friktionsfritt. Du tänker att det är obehagligt, att det bara blir konflikt och att det känns jobbigt att sätta ned foten och stå för vem du är och vad du vill, tycker och behöver. Du vet att hans energireglage går i botten av balans.
-Ja..så är det verkligen… när jag ser det utifrån, så här, är det ju som att han skulle kunna ha vem som helst vid sin sida. Det som krävs är total anpassning. Inte att man är intelligent, snygg eller rolig. Utan anpassningsbar…
-Det är svårt för mig att prata om honom explicit, men av din beskrivning att döma så verkar det så.