Jag känner ofta lycka.
Det har varken med pengar hälsa eller annat att göra. Jag är kulturarbetare, vi är inte rika. Jag har en kronisk sjukdom som plågar mig, just nu värker huvudet så jag mår illa.
Jag skulle kunna skriva en lång lista på saker jag inte har, saker jag aldrig kommer att få. Jag kan skriva ofattbart mycket om ensamhet och övergivenhet, det vet vi alkoholistbarn allt om. Saknad, längtan.
Jag kan skriva ofattbart mycket om den som borde varit där men som hade annat för sig, som övergav alldeles utan missbruk.
Jag kan beskriva den eviga tanken på att göra rätt, inte falla. Inte vika sig en tum. Måste tänka så för att mota skräcken att bli som dem. Dem som inte höll.
Men. Ingen kan som jag vända mörker till ljus på en nanosekund. Det som andra fastnar i och ältar, det faller av mig som regndroppar från sin himmel.
Det är ingen lätt hållning, människor ifrågasätter den hela tiden.
– Mamma, om jag ringde och sa att jag förlorat ett ben skulle du inom tre sekunder övertygat berätta för mig hur bra det är med bara ett ben.
– Livet är inte så enkelt!
Nej, det är det inte.
Men.
Livet är heller inget företag som måste redovisa kvartalsvinster. Livet är ingen affär där allt går att köpa. Alla kan inte vinna, allt går inte att sälja. När vi skalar bort varumärkeshetsen och kraven på att allt skall vara perfekt, när vi ser vilka vi är med brister och förtjänster och när vi slipper stressas av våra många gånger konstruerade drömmar, stannar upp i nutidens osunda rusande – då ser vi.
Då ser vi att livet är ungefär som det alltid varit, att vi människor är väldigt lika och har ungefär samma behov. Ändå skapas det trender och sanningar och hållningar på löpande band, ena dagen skall vi leva i nuet, andra dagen skall vi skaffa självkänsla, tredje dagen äta surdeg och fjärde dagen banta.
Mitt liv är fyllt av både då och nu. Framtiden är något jag inte tror jag kan styra så mycket över, jag förhåller mig ganska oneurotiskt till den. Inga femårsplaner. Det hör företagen till.
Självkänsla är enligt de som kan psykologi och har forskat i den, inget man kan träna upp. Det är vår önskan att det är så, vår strävan efter enkla svar som gör det möjligt för människor att bli miljonärer.
Trender i mat är ju superfånigt, inte svårt alls att hoppa över för en tråkmåns som mig som helst äter knäckebröd.
Banta bör man annars…ja. Det där vet vi ju alla. Hälsa hit och styrka dit. Marknaden är öppen för den som vill övertyga om bästa sätt att nå drömkroppen. Många tycker att det är jätteviktigt, vi andra vi lever som vi lär och ibland låter vi bli.
Denna stränghet som kommer med affärstänket. Nej, tack. Livet måste få vara liv. Bevare mig för de där som tjatar om det perfekta. Finns det överhuvudtaget något tråkigare: Själlösare? De som inte kan ta en resa utan att ha googlat sönder varje sekund av upplevelsen innan de ens satt sig i flygplansstolen. I brist på mod att leva, att låta saker bli som de blir. Låta livet vara det livet är.
En resa som aldrig blir som man tänkt, trots all kontroll som svävar mellan andetagen, men som kan bli väldigt bra ändå.
Jag är lycklig för att jag tror att jag förstått det.