– Vill du komma på middag? Hur många gånger har du frågat någon som är ledsen, förtvivlad eller på annat sätt mår dåligt om hen vill komma till dig? Tänk den tanken igen. Det är att ställa ganska stora krav. Någon skall gå upp ur sin säng, kanske duscha eftersom hen kanske inte gjort det på hela helgen, klä på sig kläder som hen inte hittar, inte är rena, inte känns bra för att ingenting annat ju känns bra och ta sig till dig. Via en promenad, kanske åka kommunalt eller med bil. Tänk igen. Så många moment. För att komma till dig. Som mår bra.
Du börjar förstå min poäng?
Hur hanterar vi vår omgivning, våra vänner när de faller? När de krymper och har ont? När förtvivlan rider nätterna och smärtan är total?
– Vill du komma på middag? Alltför ofta lägger vi ansvaret, för relationen, på den som behöver vår omsorg. Hen skall få komma, hen är välkommen.
Det är att anstränga sig det minsta. Alla har liv, men ibland är något annat viktigare än att alla våra dagliga rutiner följs till punkt och pricka. Ibland måste vi stilla oss och fråga hur vi själva skulle vilja ha det om vi föll. Om tårar inte slutade att rinna, om hoppet förvann. Vill vi komma på middag? Nej. Vi är inte hungriga, vi vill inte lämna den enda trygga platsen på jorden, sängen, vi orkar inte göra oss i ordning, vi orkar framför allt inte krångla med bussar och tunnelbana bland folk som rusar fram i tillvaron när vår egen stillnat. Vi vill att andra tar ansvar. Vi vill att någon kommer. Kommer med mat, inte bryr sig om stöket runt om oss, kryper upp i sängen bredvid oss och matar oss om det behövs. Sitter där och lurar oss att le. Le genom tårarna, le för att det finns någon som vill komma nära. Som bryr sig om. Som lär oss att det finns någon som när vi inte själva orkar, tar ansvar över relationen.
Ring därför inte heller och säg – Ring mig om det är något, jag finns här. Du kunde lika gärna ringa från månen. Du finns inte där. Du är långt bort i universum och när tomheten intar varje kvadratmillimeter av oss, när avgrunden känns farligt nära och vi liksom hukar under täcket, kvider över alltings jävlighet och känner oss ensammast i världen då är det inte lätt att tänka att någon finns några knapptryck bort. Då är det lätt att tänka att vi är just så ensamma som vi känner oss och att alla andra har sina underbara liv vars rutiner inte tål en människa i kris som behöver omsorg. Ring den som behöver en röst som säger att hen är bra, att hen är älskad. Ring och lyssna en stund och säg att du ringer igen. Om ingen svarar, ring igen. Ta ansvar över relationen. Du kommer att få tillbaka den kärleken mångfalt. Om det nu betyder någonting. Vackrast är du om du inte bryr dig om återbäringen. Utan bara är och ger. Bjud inte på middag. Bjud på dig själv. Gå till den som behöver. Ring. Och ring igen.