- Jag kommer aldrig att kunna förlåta honom.
Vi sitter på en uteservering, jag och min vän. Kvällssolen värmer, natten som smyger sig inpå och värmer. Allt värmer denna sommar, utom verkligheten för min vän.
Hon pratar länge om pojkvännens svek. Jag lyssnar och tänker att jag vill hitta ett sätt att prata med henne om förlåtelse. Hon har nämligen tagit sveket i sin mentala hand, det har inte en chans att göra annat än att följa henne. Hon vårdar det ömt och det lever i henne.
Jag tänker att allt för många låter bli att följa sina egna reaktioner utan mer stereotypen för hur vi ska reagera när vi möter olika situationer. Vi alla formade av den tid och det samhälle vi lever i, formade av starka normer. Vi reagerar därför oftast som vi ”ska”, utan att tänka på några som helst alternativ.
Jag får ibland höra att jag förlåter allt för lätt. Jag tänker att de som säger så upplever att jag förlåter för den andres skull, men det är alltid för min alldeles egna. För den fridfullhet jag vill leva i och därför väljer.
Förlåtelse handlar om inre frid.
När min vän pratar om tid i form av aldrig tänker jag att en del människor föreställer sig att de möjligen kan förlåta när ”allt lagt sig”. Att de måste övervinna en massa känslor av ilska och smärta innan förlåtelse är möjlig.
Men förlåtelse är ett val. Ett val som faktiskt är fridfullt att göra när vreden har brinner i dig, som stillnar ilska och förbannelse och ger dig kontrollen tillbaka.
Det måste dock vara fritt och medvetet. Äkta.
Vreden kommer nämligen att söka sin väg, vilja frigöra sig småningom. Ett falskt förlåt, bara för att, är att sätta vreden i en panna, koka upp den och låta den koka över. I en tid då du förmodligen skapat någon slags glädje i ditt liv. I en relation med en människa du älskar, utan att varken den personen eller du själv förstår vad som händer. Vredens väg är ofrånkomlig.
Jag har ibland förlåtit samma människor upprepade gånger. En del har hävdat att jag inte borde gjort det. Andra har undrat hur det är möjligt.
När vi försöker att låta bli att generalisera och i stället se problemet och personen individuellt så kan förlåtelse vara möjlig fler än en gång. Det är till och med så att om du är utsatt för en persons nyttjande av den makt som finns i att inte ångra sig, så avväpnar du hen totalt genom att förlåta.
Du godkänner naturligtvis inte en handling genom att förlåta dem. Tvärtom. Du sänder däremot budskapet att personen inte längre äger makten att såra dig. Att stanna i sveket är att säga;
- Var så god, här har du makten över mitt liv.
Michelle Obama sa det så fint i sitt ikoniska tal
- “When they go low we go high”.
Stanna inte i aldrig. Förlåt och upplev fridfullheten den bär med sig. 0000000000