Läsarfråga

Fråga: Kan du förklara om det finns skillnad: på traumaupplevelser, hur de yttrar sig i ens kropp och på ångest? Finns det skillnad? Eller hör dessa ihop? Min huvudfråga är om det bara är att gå vidare när kontrollen är släppt och acceptans gjord?

Svar: Det jag lutar mig mot i mycket av det jag försöker förmedla, ACT, handlar om det som är din huvudfråga. Acceptans handlar om att ”livet består av lidanden” (också), när vi accepterar det slutar vi kämpa emot detta faktum med hjälp av kontroll och undvikandebeteenden. Det frigör kraft till att leva i stället för att kämpa med att överleva.

Så ja, om vi tänker att vi vill framåt i livet, inte stanna i och av jobbiga tankar och känslor, så är acceptans nödvändigt. Men om det ”bara” är att gå vidare i livet tänker jag, när vi väl accepterat att det också gör ont, kanske är att ta i. Vi tar oss framåt, men inget är enkelt. Jag vet inte något i livet som kan definieras så.

Ett trauma brukar definieras som en reaktion på en oväntad, extremt omvälvande yttre händelse som leder till att hela vår existens, vår trygghet och vår identitet upplevs hotad. Trauma kan uppstå som en följd av en långvarig, svår belastning. Den traumatiska krisen drabbar hela individens tillvaro och får emotionella, tankemässiga (kognitiva) och fysiska följder.

De psykologiska reaktionerna vid ett trauma kan vara som vid kris . Mer specifika symptom efter ett trauma är s.k. posttraumatiska stress-syndrom mardrömmar och undvikande av människor, platser m m som förknippas med traumat.

En kris handlar om de reaktioner som kan uppstå som en följd av att vi befinner oss mitt i en av de övergångar som vår utveckling som människor för med sig. Det kan till exempel handla om att flytta hemifrån (och omvänt: att barnen blir vuxna och flyger ut boet), att bli äldre och pensioneras. Det är en del av det naturliga livet och ändå kan det kännas som att marken skakar under fötterna. Det är som att vara i en ny och okänd terräng och inte känna igen varken sig själv eller omgivningen.

Vanliga psykologiska reaktioner eller symptom vid en kris är oförmåga att ta in det som har hänt, känslomässig avstängning, känslor av overklighet, överväldigande känslor, låg självkänsla, trötthet, sömnproblem, ångest och oro, nedstämdhet, känslighet för stress och krav, koncentrationssvårigheter och minnesproblem. Följden kan bli svårigheter att klara av arbete och socialt umgänge eller att orka med att leva ett bra liv.

Ångest är naturligt. Det är en känsla och eftersom den skrämmer oss, vi har för vana att kontrollera och undvika jobbiga tankar och känslor, gör vi allt för att få den att försvinna. Vi accepterar helt enkelt inte att det känns tungt och svårt. Det förvärrar inte sällan vårt ångesttillstånd. Panikångest handlar om det, rädslan för ångesten skapar mer ångest, vi behöver en lugn fokusering på någonting annat när det drar igång. Tankar och känslor kring annat. När vi kan acceptera att jobbiga tankar och känslor finns inom oss och ändå agera i vår värderade riktning, gå upp ur sängen, borsta tänderna, klä på oss och gå till jobbet , göra det som är viktigt för oss, hittar de där tankarna och känslorna sin plats. Vi fylls av andra intryck, andra tankar och känslor och vi tar oss framåt.

-Det är inte så enkelt, säger många om mycket. Jag håller alltid med. Jag menar aldrig att det är det. Det finns vägar som kan vara bättre att ta och jag kan tycka att det kan vara värt att försöka göra det. Har ganska klara instruktioner för det och ger olika exempel. De kan tyckas naiva, eller dumma, eller alldeles för svåra. Det finns massor av känslor och tankar att ha kring det. Men faktum kvarstår. Vissa vägar i livet är bättre för oss än andra. Det kan vara värt att prova. Att försöka. Ta den kampen, i stället för kontrollen eller undvikandet. För i det står vi stilla och rör oss inte framåt.