–Hur förstår jag att jag är i en relation med en människa med narcissistiska drag? En narcissistisk personlighetstyp? Narcissist har ju blivit ett skällsord som används av en massa människor som inte har någon egentlig kunskap av innebörden, liksom psykopat. Hur skiljer jag ut en narcissist?
-En narcissist dras till människor som är motsatsen till dem själva. Till de som har tillgång till sina känslor, de har ett enormt bekräftelsebehov pga. ett djupt självförakt som de bakat in i en orealistisk grandios självbild. Och en sån människa ju ingen vill ha att göra med. De laddar därför ner de egenskaper de inte har och försöker kopiera det.
–Kan de förändras?
-Den tanken är hoppet och första steget in i medberoendet. Vi måste utmana den tanken. Fråga oss själva en rad saker. Känner vi oss värdefulla med den där människan? Gör hen att jag lyfter? Växer? Fylls jag av positiva och självstärkande känslor och tankar? Ett förhållande skall lyfta oss. Inte tömma oss. En relation skall vara en lugn, trygg och avslappnad plats att vara på. Dessutom. I en friskt relation drömmer vi om framtiden. Vi skapar planer. Vi agerar när vi älskar.
-Hur vet jag om jag träffat en narcissist som vill ha mig som krydda och spänning i sitt liv eller om jag träffat någon som faktiskt skiljer sig för att hen älskar mig? Hur länge är det rimligt att vänta på någon som lever i en relation?
-Många människor möts då de redan är i relationer, det är inte brottsligt. Men däremot visar det sig med tiden vad var och en avser med den nya relationen, med förälskelsen och attraktionen. Agerar hen? På något sätt? Det är viktigt att sätta sina gränser för vad som är en rimlig väntan på någon. Viktigt att bestämma sig för om man i längden vill agera krydda och spänning i någons liv eller om man vill bygga en framtid tillsammans. Ja vi kan växa och känna oss starka i den typen av relation. Vi kan känna oss älskade. Men det är känslan här och nu. Hur ser framtiden ut? Ageras det i riktning mot ett gemensamt liv?
Vad händer om du backar och ställer krav?
Nej, du har inget ansvar över andra människors relationer. Det är inget brott att älska. Men du har ett ansvar över dina egna relationer och ditt eget liv. Vem vill du vara och hur vill du leva? Hur mår du bra, hur växer du och hur blir livet så helt, rikt och meningsfullt som möjligt?
I en ändlös väntan på någon som efter rimlig tid av väntan inte tagit ett enda steg för att gå mot en gemensam framtid med dig? I en väntan där ditt hopp är det som får relationen att överleva? I en väntan där ett visst medberoende till slut utvecklas, där hens behov av tid är viktigare än ditt behov av en relation?