När det blir tungt. När en jobbig känsla tar dig i sitt grepp. Hur väljer du att agera?
Tanklöst eller medvetet?
Fusionerat ( famnar du känslan?) eller utifrån värden(vem vill du vara, hur vill du leva?)
Undvikande eller beredvilligt?
Inefektivt agerande eller effektivt agerande?
Det vill säga, flyter du med den jobbiga tanken och känslan eller inser du att det bara är en tanke eller känsla och agerar som du tänkt?
Klarar du av att möta känslan och släppa taget om den?
För det handlar inte om att inte känna. Inte vara människa. Vi känner för att vi är människor.
Det handlar om att förstå vad det vettigaste är att göra om vi vill leva nära våra värden. Hur vi skall agera för att slippa förlora tid och liv på att famna jobbiga tankar och känslor. De är där. Alldeles intill. Vi behöver inte famna dem. Bära dem. Omslutas av dem. Vi har dem alldeles bredvid oss. Livet är så. Det bjuder både gott och smärtsamt. Hela tiden. Livet suger allt jämt. Det finns massor att sörja, att fly. Men med psykologisk flexibilitet kan vi t ex. röra oss från tanklöshet mot medvetenhet om vi tränar på den medvetna närheten i nuet, blir medvetna om vad vi gör, gör medvetna val.
ACT handlar om det. Om att acceptera att livet suger, om att trots det göra medvetna val för att vi är medvetna om vilka vi vill vara och hur vi vill leva. Inte vara som rön för vinden, vindflöjlar för varje jobbig känsla.