Vart vi än vänder våra blickar så är budskapet att vi ska optimera och maximera. Vår träning, vår kost, vår relation – allt, hela livet kan vi maximera och optimera. Maximera och optimera till det mest muskulösa och friska och slimmade kroppen, den absolut nyttigaste kosten och den mest kärleksfulla relationen. Allt kan vi maximera och optimera. Vi kan bli effektivare så att vi hinner med mer, vi kan bli på en massa sätt för att få det på en massa sätt.
Eller så är det våra inre förutsättningar och våra yttre liv som tillsammans sätter stopp, eller för den delen öppnar nya vägar. Kanske är det mer än vår tanke om och vilja till förändring, mer än kravet på att hela tiden vara på tå och hela tiden vilja mer och mycket bättre, som styr våra liv.
Och kanske är varken maximering och optimering svaret på hur vi skall kunna må lite bättre. Kanske…märkliga tanke…behöver vi inte sträva efter det? Kanske är det denna ständiga strävan, dessa eviga råd om att maximera och optimera som gör oss svaga? Ledsna?
Vänder vi huvudet och den lilla kraft vi har åt fel håll? Jag tror det.
Jag tror att om vi släppte kraven på att hela tiden öka fart och innehåll och istället backade och skapade perspektiv, så skulle vi må bättre. För vi behöver snarare träna på att känna en gnutta förnöjsamhet.
Jag tänkte på det när jag såg lille William på TV4 , en pojke som genomgått 19 ryggmärgsprov, kämpat mot leukemi. Allt är relativt. William pratade om tålamod. Det har jag en uppsjö av. Han förklarade det som – Man måste tåla lite mer och ha mod att tro att det blir bättre. Så underbart fint.
Är det i tålamod vi brister när vi hela tiden strävar mot annat än det vi har? När vi vägrar att vara i det som är och låta livet, våra inre och yttre förutsättningar, vara snarare än kvällstidningarnas tips till en optimerad relation eller veckotidningarnas tips till en optimerad vardag?
Att bli vän med sina förutsättningar är att bli vi vän med livet. I den vänskapen finns allt vackert vi behöver för att må bra. Både förnöjsamhet, tacksamhet och lust.
Stäng av kraven på att lägga till, på att maximera och optimera. Betrakta och vänta in och du skall se att det finns en hel del att vara nöjd med.
Inte minst förmågan att betrakta och vänta in.