Tänk dig ett ögonblick att dina händer är dina tankar. Håll upp händerna framför dig med handflatorna mot ditt ansikte, ungefär som en uppslagen bok.
För sakta händerna mot dina ögon. Du ser ganska länge ganska mycket omkring dig, men till slut krymper synfältet och du ser knappt någonting annat än dina händer.
Tänk dig ett ögonblick att dina händer är dina tankar. Hur vore det att gå omkring med tankarna så ockuperande att du inte ser verkligheten? Hur mycket skulle du inte missa? Hur mycket skulle det inte begränsa din förmåga att faktiskt reagera på världen runt omkring dig?
Det jag skriver om här är effekten av fusion med tankar. Effekten av att bli så fången av sina tankar att vi förlorar åtskilliga aspekter på upplevelsen här och nu. När våra tankar får sån stort inflytande på vårt beteende blir förmågan att agera starkt beskuren.
– Jag känner mig så låg, jag stannar hemma från festen.
-Jag känner inte för att laga mat.
-Jag känner mig för ledsen för att plugga.
Att agera enligt sina värden, enligt det som är viktigt för oss kan tex vara att socialisera oss. Att äta nyttigt och bra. Att utveckla oss.
Om du nu håller händerna nära ansiktet som i slutet av övningen här innan, och sakta flyttar händerna från ansiktet så ser du vad det gör att agera enligt sin värderade riktning. Du ser plötsligt omgivningen, får intryck och kan agera.
När du inte låter känslorna förblinda dig, hindra dig och ockupera dig.
Träna! Exakt.. träna. Vi är inte vana vid det här. Vi är vana att trösta oss och fly. Göra oss ensamma, mindre hälsosamma och inte ge oss själva det vi innerst inne vill och behöver. Kan. Förmår.
Acceptans av jobbiga tankar och känslor är acceptans av livet. Inget att slåss emot. Se det i perspektiv. Du rår inte på själva livet. Du kan inte förändra, trösta dig från verkligheten. Du kan agera enligt det som är viktig för dig. Du kan.