Har du din trygghet och ditt självvärde förankrat i din relation så är det svårt att lämna den. Vem önskar sig otrygghet? Det är normalt att känna sig osäker inför det okända, att vara lämnad åt sitt eget öde och att leva ensam är något som kräver styrka och mod och det har vi inte alltid i överflöd då beslutet att lämna en relation tagits. Det är så mycket motstridigheter i att lämna en relation, så mycket som krävs av oss som vi lider brist av.
I vår längtan att bli älskade är hoppet det som sist överger oss. Det kanske blir bättre. Det kan åtminstone inte bli sämre. Jag vet ad jag har men inte vad jag får. Så håller vi på. Och vi som lämnat en relation, vi vet hur det känns i magen och i hela kroppen den dagen vi först tänker tanken ” Varför väntade jag så länge?” ”Nu känner jag igen mig själv!”
Är de grundläggande behoven inte tillfredsställda som barn så förväntar vi oss inte att få dem tillfredsställda. Vi har som barn lärt oss att främst finnas för andra och det upprepar vi som vuxna. Det ger en känsla av att bara behövd men inte att själv få behöva. Det är lätt att upprepa detta mönster.
Steget att våga förvänta sig något av sin partner, att kräva att få finnas med sina behov är ett stort steg. Som vuxna lär vi ofta vår partner att ta oss för givna. Men med det kommer en tomhet och en känsla av övergivenhet och en dag tar detta över fullständigt. Få partners förstår vad som händer. Det är i sig begripligt. Att förstå någon som plötsligt uttalar diametralt olika behov än tidigare är inte helt enkelt. Detta skapar en ännu starkare känsla av tomhet och övergivenhet.
Att ta ansvar för sina behov är inte lika enkelt för alla. Att kommunicera sina svårigheter är inte heller lätt men väldigt nödvändigt.
Följande är fångat ur ett samtal mellan ett par som för första gången pratat om den enas förmåga att anpassa sig, som kom till mig utan att förstå varför det blev konflikter kring saker den ene trodde de var överens om. De ville prata om att de tyckte att de anpassade sig båda men utan att hitta någon bra form för relationen och sitt gemensamma liv. Jag bad dem att fundera kring sin anpassning till den andra och lät den jag misstänkte (efter att ha bett om lite kort bakgrundshistoria) hade svårast att hävda sina behov börja prata.
-Jag har en förmåga att anpassa mig trots att jag egentligen inte alls vill göra det som du föreslår. Jag har svårt att hävda vad jag behöver.
-Så om jag gillar att segla och frågar dig om vi skall köpa en segelbåt så säger du säga ja, trots att du kanske inte vill det?
-Ja. Jag är präglad av att tas för given.
-Jag tar dig inte för given. Jag vill att vi båda vill samma saker om vi skall genomföra dem. Jag vill veta vad du behöver.
-Då måste du vara noga med att fråga.
-Jag tycker att jag gör det, men vad hjälper det om du bara anpassar dig. Du måste våga säga vad du behöver och våga tro att det räknas lika mycket som det jag tycker gör.
-Det är svårt för mig.
-Det är självklart för mig att det du behöver är lika viktigt som det jag behöver.
-Bra. Det är en bra början för mig att veta det. Jag behöver bli påminnd om det.
-Jag ska försöka. Jag vill ju att vårt gemensamma liv bygger på oss. Så att du inte får spader en dag och bara lämna mig för att jag styr för mycket.
-Det har slutat så för mig några gånger. Att jag gått för att jag bara känt tomhet till slut. Tappat bort mig själv. Det blir liksom ett dubbelstraff att vara så här. Att ha min bakgrund.
-Jag fattar det. Men vi kan ju undvika det genom att vi båda tar ansvar.
-Ja. Jag hoppas det. Jag hoppas att jag kan.
Att ha svårigheter med att hävda sina behov skapar ofta problem i relationer. Och utan att kommunicera svårigheterna blir problemen allt större. Detta är inget olösligt. Inget omöjligt problem.
Det mesta inom en relation handlar om kommunikation och nästan alla problem inom en relation handlar om kommunikation.
Om du kan erkänna att det finns ett problem och om du kan beskriva det för din partner har du kommit långt. Att låta sig lotsas fram i samtal tillsammans med en terapeut är bra investerade pengar. Väldigt mycket av vad vi bär med oss från vår barndom kan kännas oövervinnerligt men det är inte. Tillsammans med en partner som är villig att försöka förstå, som är villig att berätta om sina brister och om vad hen behöver finns mycket hopp. Livet är vad det är och relationer är komplicerade. Livet suger med jämna mellanrum och alla har vi svårt att hela tiden känna den fullständiga meningen med livet. Att ha krav men inte för höga, att ha förväntningar men inte för stora, att önska sig gott men inte av överflöd.. livet kräver en balans vi ofta har svårt att manövrera. Relationer kräver en balans vi ofta har svårt att hitta. Det går dock.. det mesta kan vi göra lite bättre. Och är vi i närheten av våra värden, av det vi tycker är viktigast för att livet skall bli lite helare, rikare och mer meningfullt – så är det värt att ta matchen.
Är vi inte det måste vi börja där. I vad som är viktigt för oss för att våra liv skall bli så hela rika och meningsfulla som möjligt. När vi vet svaret på detta ser vi klarare på möjligheten att leva samman eller ej.
Vill jag ha en relation med någon som dricker alkohol var och varannan dag. Med någon du bett dra ned på konsumtionen men inte gjort det. Med någon vars barns behov ignoreras?
Vill du ha en relation med någon som inte får dig att växa och bli stark utan motsatsen?
Vill du ha en relation med någon som slutat att visa ömhet? Med någon som ljuger? Med någon som bryr sig mer om sina egna behov än dina?
Du måste undersöka vilka dina värden är, det vill säga vad som är viktigt för dig, för att komma närmare svaret.
Svaret på när det är dags att lämna en relation.