-Nej, jag förstår verkligen inte varför jag kämpar på så. Jag fattar ju rent intellektuellt att det är ohållbart. Jag ser alla hinder mellan oss. Ändå sliter jag med den här relationen som om den vore den sista på jorden. Hjälp mig.
Det finns många förklaringar till varför vi ”sliter” med dåliga relationer. En av mina uppgifter är att ta reda på varför. Problem är ju som bekant lättare att lösa om vi förstår vad de bottnar i.
En vanlig orsak till att vi inte släpper taget är att någon som varit viktig för oss gjort just detta tidigt i våra liv. Med bristen på tag , bristen på känsla av att vara viktig, bristen på upplevelsen av att bli buren, eller ledd, hand i hand av någon vi litar på är det lätt att hamna i en situation där vi håller fast trots att vi intellektuellt sett förstår att det är lönlöst.
Känslomässigt agerar vi med envisheten hos den som bär tesen om att någonting måste hålla.
När vi når gränsen för vad vi klarar av, när kampen urholkat oss så att vi varken känner glädje eller kraft längre behöver vi fundera på vad det är vi vill ha. Vem det är vi vill ha. Var vi vill vara.
Då behöver vi fundera på vilka tankar som för oss framåt och vad som gör våra liv rikare, mer hela och meningsfulla. Och inte bara fundera utan börja arbeta med det. Många av oss har inte funderat kring dessa värden.
Där måste vi börja. Vad är det som på riktigt betyder något för mig? Vad är det som är viktigt? På vilket sätt gör mitt handlande nu det möjligt för mig att uppleva detta?
Att hjälpa sig själv att förstå vad det är som är viktigt på riktigt och lära sig att sträva dit är den bästa gåva vi kan ge oss själva.