Kort om mig
Om du känner igen mitt namn så är det förmodligen för att du känner till mig som musiker eller skribent. Jag är 61 år och har två vuxna barn. Jag har gift mig och skilt mig två gånger. I det första äktenskapet fick jag mina fina barn, i det andra fick jag bland annat mod att förverkliga drömmen om att bli terapeut.
Utbildning
2014 började jag studera till samtalsterapeut. Jag valde att göra det på distans och via www.humanistisktlärcenter.se för att det passat mitt lite kringflackande liv bäst. Jag är van att fördela min tid som jag vill. Idén om online-terapi hade jag redan från början. Inte minst med tanke på att kunna samtala var jag än befinner mig.
I utbildningen ingick det praktik så jag har haft klienter från allra första början. Har sedan 2015 även läst till relationsterapeut och vid sidan av detta läst fördjupningskurser i självutveckling, ledarskap och motiverande samtal .
Under 2019 läste jag en fördjupningskurs i ACT. Även det via Humanistiskat lärcenter. ACT är en förkortning av Acceptance & Commitment Therapy. I korthet handlar det om att gilla läget. Att acceptera att livet innehåller jobbiga tankar och känslor, agera enligt vår värderade riktning, i stället för att undvika eller kontrollera dem.
Vilka klientgrupper jobbar jag med och hur länge bör man gå i terapi?
Jag har under mina dryga fem år som terapeut samtalat med både enskilda klienter, par och mindre grupper. Det finns ingen regel för hur länge eller hur ofta människor behöver gå i terapi, jag vill dock boka tre samtal med alla nya klienter innan vi tillsammans gör en utvärdering om samtalen skall fortsätta eller ej. Efter tredje samtalet brukar klienten vara införstådd med vad som krävs av hen och hur jag arbetar. Där och då kan man ta ett väl grundat beslut för fortsättning eller ej.
Det finns en föreställning om terapi som något som bara somliga behöver. Jag tror inte det. Jag tror att alla bär jobbiga tankar och känslor som de kan behöva lite vägledning för att kunna härbärgera på bästa sätt. En annan föreställning är att terapeuter ju borde vara bättre på att ”klara livet” bättre än andra. Jag brukar därför likna min relation till klienten på följande sätt.
– Vi klättrar på två berg alldeles bredvid varandra. Jag går bara lite högre upp. Kan därför se vart klienten går och kan därför se jobbiga passager och ropa när jag ser stup och avgrunder. Min kunskap och livserfarenhet skapar detta lilla försprång, ibland har jag läst kartan, ibland mött exakt samma hinder. Inget har varit enklare för mig, inget är enklare. Jag anser mig
alltid vara helt jämställd alla mina klienter.