I början av pandemin sa en kollega;
-Jag kan stå ut ett halvår, inte längre.
Vi hade båda fått avbryta våra turnéer med ekonomiska bortfall motsvarande mer än en halvårs-lön. Regeringen skulle snart göra det fullkomligt omöjligt för oss att arbeta alls. Beslut tagna pga. en världspandemi.
I ett läge där vi befann oss är det viktigt att:
Inte vara dominerad av vare sig då tid eller framtid
Det är lätt att fastna i hur det var. Varför är det så HÄR?”!
Att inte fusionera med rigida regler
Jag kan stå ut i ett halvår, inte längre – är exempel på rigid regel som skapar en massa ångest för att du redan bestämt dig för vilket dag du kommer att få en massa ångest.
Inte börja med upplevelsemässigt undvikande
Om du skall jobba för att undvika alla jobbiga tankar och känslor du har i krisen jobbar du hårt med detta och inte att ta dig framåt. Du kommer ingenstans.
Inte fusionera sig vid en självbild som inte hjälper dig framåt – bindning vid jag-beskrivning
Det är lätt att förlora sin identitet, min identitet är till stora delar borta nu efter ett år av näringsförbud, det är lätt att känna sig vilsen och värdelös. Det är ingen bra grund att stå på när du behöver hjälpa dig själv framåt.
Inte tappa bort sina värden. Det vill säga vad i livet är viktigt på riktigt.
Det basala är det första vi ger oss på när vi tappar livsenergin. Vi struntar i att äta och att sova. Vi dygnar och duschar inte. Vi känner inte längre någon större mening med vardagliga rutiner då vi upplever att vi inte har några. Men de basala rutinerna har vi och de är otroligt viktiga. För både kropp och själv. Men framför allt tanke.
Inte börja med icke ändamålsenliga beteenden.
Självdestruktiva och impulsiva handlingar står plötsligt på rad och ropar på vår uppmärksamhet. Men tar de oss framåt? Nej.
Med en rimligt koll på detta har du en mental flexibilitet.
En öppenhet för livet. Genom att befinna dig hjälpligt i nuet, genom att inte självbegränsa dig allt för mycket, genom att våga vara i det som känns och ändå röra dig framåt, genom att vara vänlig i omdömet om dig själv, med hygglig koll på vad som är viktigt på riktigt och med en inbyggd stoppskylt då det kommer ditt destruktiva handlingar.
Att vara öppen för att livet består av utmaningar, problem och förluster och att vägen framåt är den bästa är, tycker jag, en väldigt bra hållning.
Jag vill tex. inte undvika att bli sårad. Det skulle betyda att jag inte skulle kunna lita på eller älska en enda människa i mitt liv. För mig blir lösningen acceptans. Det svåra finns. Livet kostar. Att fästa dig vid en människa innebär risk för förlust. Det ingår i konceptet.
Att ägna sin kraft åt undvikanden och kontroll skapar andra problem. I detta fallet ensamhet. Ett liv utan romantisk kärlek. Ja, du kan älska släkt och vänner. Men den passionerade kärleken som får oss att känna att vi lever på djupet, den som utmanar och utvecklar oss? Vill vi leva den förutan?
I andra fall skapar kampen mot ”orättvisorna” nya problemen som tar viktig livsenergi. Kontroll av rädslor hindrar dig att leva fullkomligt. Du måste fokusera på kontrollen när du i själva verket kan fokusera på det som lyfter och tar dig framåt. Du stillnar i smärtan.
Livet skall inte vara kamp. Vi måste få släppa den. Låta livet vara som det är med allt det innebär. Eftersom det är så. Och innebär allt.