Vi håller ihop över helgerna
När vi har så stora problem i relationen att vi funderar på att separera håller vi trots det ofta ihop över storhelgerna. Med en tanke om att inte förstöra julen, påsken eller semestern och för barnens skull eller den egna så firas ännu en mer eller mindre efterlängtad ledighet under mer eller mindre värdiga former. Vi tänker att det är den sista julen, påsken eller semestern och när allt är över skall vi gå. Vi utsätter oss för den ofta påfrestande ledigheten med oceaner av tid tillsammans utan andra krav än att det skall vara härligt, med vetskapen om att vi aldrig kommer att göra om det. Och tänker att det skall fungera. Eller så tänker vi inte alls. Det vi vet är att det många gånger är enklare att hålla ihop en vardag än en ledighet. Förväntningarna på vardagen rör sig om fungerade rutiner och planer, vi har våra roller och gör det vardagen kräver av oss. Ledighet bär helt andra förväntningar med sig som inte sällan bär med sig en oro inför ett eventuellt misslyckande. Det vi minst av allt vill känna är att relationen inte är som den ska, därför låter vi bli att känna och fokuserar på båten, sommarhuset, resan, barnen eller våra egna intressen. När allt är över drabbas vi av tomhet och känslor av meningslöshet men då är vardagen där och vi går in i våra vanliga rutiner och plötsligt har det gått ett år till. Plötsligt har vi passerat en jul och en påsk och en sommarsemester till, med samma bävan inför ledigheten och vardagen som följer. Med samma hopp om att semestern ändå skall göra skillnad, utan en tanke på att det krävs mer än tid tillsammans för att hitta tillbaka till varandra.
Vad kan vi göra för att skapa en så friktionsfri helg som möjligt?
Vi måste kommunicera. Är det verkligen att träffa halva släkten, människor vi inte riktigt kommer överens med, respekterar eller ens är intresserade av vi behöver? Även om släkten består av en underbar skara, är vårt största behov att umgås då julledigheten står för dörren? Är två veckor i Thailand det som kommer minska avståndet mellan oss? Eller är det att bara skrota omkring tills vi fått nog av det och bokar en spontanresa till Köpenhamn? Hur ser behoven ut? Vad vill och önskar vi? Är vi ärliga med vad vi behöver, med vems förväntningar vi lever upp till? Hur vi mår som bäst? Det är så lätt att hamna i rutiner som vi knappt funderat kring, det är viktigt att kommunicera dem så att de verkligen svarar på de behov som finns. De kan vara olika från år till år. Olika vid jul och påsk. Bara om vi kommunicerar så kan vi skapa ett gemensamt liv i enlighet med våra värden. Att blicka bakåt och bara göra som vi alltid gjort eller att i allt för stor grad oroa sig för att avvika från en midsommar med släkten är inte att lyssna till sina egna behov. Vi måste ta relationen på allvar, fråga oss själva och varandra hur vi vill vara och leva för att vår relation och våra liv skall bli så hela, rika och meningsfulla som möjligt. Hur vi tillsammans får ihop en tillvaro där vi varken agerar utifrån andras förväntningar och känslor eller vår rädsla att leva efter de behov vi faktiskt har.
Inför en helg:
Kommunicera med varandra. Fastna inte i hur ni ”alltid gjort”, var öppna för era behov här och nu.Kompromissa så gott det går, var jämställda och gå varandra aktivt till mötes.
Efter en helg:
Kommunicera med varandra. Fastna inte i eventuella misslyckanden. Ta med er det som faktiskt fungerade till nästa ledighet.
I vardagen:
För att våra relationer skall bli så rika hela och meningsfulla som möjligt måste vi fundera kring våra värden och leva i enlighet med dessa. Om vi låter tankar och känslor styra tappar vi snart riktning. Våra relationer överlever inte av sig själva, de kräver att vi vårdar dem och utvecklar dem i linje med våra behov. Vi behöver prata med varandra om vad vi behöver och hur vi vill ha det tillsammans. Det är i kommunikationen med varandra, om både stort och smått, viktigt och oviktigt vi stärker våra band och utvecklar relationen. Det är i småpratet och de djupa diskussionerna vi förstår oss själva bättre och varandra.