Medvetandet genererar tankar. Har du tänkt på hur tänkandet genomsyrar våra liv? Ofta är vi inte medvetna om vad som pågår. Tankarna bara puffar på.
Om vi skall kunna förändra det, gäller det att fånga processen i flykten. Om vi allt för lättvindligt ”köper” våra tankar kan det hända att vi står därmed olyckliga följder av vårt handlande.
Vad vi behöver göra är att lära oss att titta på våra tankar inte titta bort från dem.
När vi tänker på något får vi för oss att det är den verkliga saken vi hanterar, när vi bedömer eller värderar något är det som att föremålet antingen förstoras eller förminskas beroende på hur vår värdering ser ut.
Läs det senaste korta stycket en gång till.
Vi ger våra tankar en enorm makt, lite slarvigt automatiskt. När vi i stället bör backa ett steg, för att upptäcka logiska misstag, söka efter belägg som talar i annan riktning, för att kanske komma tillrätta med plågsamma och kontraproduktiva tankar.
Ingen kan dock vara närvarande och fokuserad hela tiden, men jag är säker på att du redan nu tänker på saker du faktiskt brukar tänka som du kanske vill försöka backa ifrån och pröva. Är tanken logisk? Är det verkligen så eller finns det kanske en möjlighet att det i själva verket är tvärtom?
(Vi beslutar oss för saker utan att fråga, inte minst i relationer låter vi våra tankar styra. – Han förstår mig inte. -Hon älskar mig inte. )
Det är omöjligt att sluta tänka, i synnerhet om vi bestämmer oss för det! Tänk INTE på glass. Hur såg den ut? Min var en strut. 😉
Men våra tankar är inte verkligheten. Tendensen till kognitiv sammanslutning ( vi sätter likhetstecken mellan tanke o verklighet) kan ställa till med stor skada.
Steget är nämligen inte långt från att sätta en negativ etikett på känslomässiga reaktioner till att satsa sina krafter på att försöka förändra dessa reaktioner. Även om ansträngningarna inte är till gagn för vare sig hälsa eller särskilt behövliga. Trots att det gör större skada än nytta, gör man vad man kan för att undvika och undfly allt vad sorg, ångest, leda, smärta och otrygghet heter . Helt enkelt för att dessa känslor är ”dåliga”
Om du tittar på dina undvikandebeteenden och ser på resultatet, hur bra de fungerat i längden, förstår du vad jag pratar om.
Vi kommer inte ifrån jobbiga tankar och känslor. Där det finns liv, finns de. Anta att du måste undfly en svår personlig upplevelse där för att den är ”mer än vad du klarar av”. Något sånt måste man ju skydda sig ifrån..vi har ju lärt oss det. Att skydda oss från fara. Men. Om du låter tanken på att den svåra personliga upplevelsen är ”mer än du klarar av” överskugga allt annat, då kommer upplevelsen avteckna sig som om den vore det.
Den ursprungliga upplevelsen har i hög grad likställts med den efterföljande tanken och de två har fullständigt smält samman. När detta skett kommer du göra allt för att undfly den.
Mycket kommer att handla om det.
Att undfly tanken som blivit verklighet.
Anta att du lider av depression. Att du är uppslukad av tanken på att såna mörka känslor är ” mer än vad någon orkar bära” . Vad gör du om inte undfly dem? Du drar dig från personliga kontakter som skulle kunna väcka såna känslor till liv, du slutar att besöka ställen som får dig att känna så, du försöker till och med hindra dig själv att känna dessa känslor eller tänka dessa tankar som du fruktar skall ge depressionen näring. Du håller fullt och fast kvar vid ditt beteende eftersom du har intalat dig själv att dina känslor är ”mer än vad någon orkar bära”.
Vi behöver titta närmare PÅ våra tankar och känslor, inte betrakta oss UTIFRÅN dem.
Att ha en tanke är inte samma sak som att ”köpa” den.