- Släpp inte taget om din offerkofta.
- Se punkt 1.
Hur andra väljer är deras sak. Hur du väljer är ditt ansvar. Den som säger att man inte kan välja anser sig vara ett offer och är därmed utom all utveckling. Att benämna sig själv som offer att att släppa alt ansvar och i stället lägga det på alla andra.
Jag säger inte att det inte är synd om oss ibland. Jag är den första att påpeka att världen är orättvis. Att livet känns outhärdligt ensamt och svårt, omänskligt hårt ibland.
Men vi bör inte fastna där. I den känslan eller tanken. I den verkligheten. Ibland är det verkligen en människas verklighet. Livet fungerar så. Ofta är det en tanke eller känsla.
I alla fall skall vi agera. Leva. Inte stillna i grubblet.
Vi skall se vad vi kan göra. Vad vi gjort. Om det varit verkningsfullt.
Vad vi kan göra annat. Bättre. För oss. För våra liv.
Vi skall påminna oss om det som är betydelsefullt för oss, det som ger våra liv mening. Vi skall rikta oss mot det.
Sen har vi en resa vi delar med resten av världen. Att ta oss ditåt.
Med riktningen mot det som gör våra liv mer helt rikt och meningsfullt kan vi skapa förändring.
Det börjar med oss. Aldrig de andra.