Va? Skall man inte få unna sig?
Jag tänker att själva begreppet kan vara hårt. Kanske inte skall användas alls. Jag tänker att en annan öppenhet, en annan närvaro och ett annat engagemang skapar ett sundare sätt att tänka kring njutning.
Öppenhet
Vi har alla mer eller mindre regler kring hur vi skall leva och vara och hur och när vi skall njuta. När dessa regler mest blir en kamp som inte fungerar för att vi skall ha hela rika och meningsfulla liv är det dags att bryta dem. Byta ut dem mot en ny öppenhet inför känslor och tankar om oss själva, vårt värde. En ny öppenhet som gör att det blir lättare att njuta.
Närvaro
Njutning kräver närvaro. Närvaro är att fokusera och vara medveten, eftersom upplevelsen påverkas av att du medvetet och aktivt är i den och därmed drar ut på den.
Engagemang
För att leva ett helt rikt och meningsfullt liv behöver vi vara tydliga i våra värden. I vår riktning. Vad gör vårt liv helt, rikt och meningsfullt? Är det våra strikta regler, vår kontroll som gör oss lyckliga? Eller? Vi måste fundera på vad som skapar ett liv för oss som vi kan njuta av. Till dig som ler i mjugg nu vill jag säga; – Ett liv i hårt koppel, fyllt av strikta krav och kontroll är omänskligt. Vi är människor, vi är våra brister och våra uppenbara fel. Vi är själar som förlorar, och misslyckas. Det är mänskligt. Vad vi måste förstå är att mycket av våra försök att bli bättre gör oss sämre då vi är alldeles för grandiosa i vår förväntan. Vi krattar manegen för fler förluster när vi inte förlåter oss själva. Vi behöver agera effektivt i en värderad riktning, att förlora sikten då och då ingår. Har du ingen som helst riktning så förblir du däremot ur sikt. Är du för hård mot dig själv missar du mjukheten i att njuta av det lilla. Av det stora. Av allt som gör livet så där fint och skönt som det kan vara. I förväntan, i fascination och förlåtelse.