Ibland kan jag tänka att vi människor är…knasiga. Det kortsiktiga tänket..hur är det möjligt att vi använder oss av det i så stor utsträckning som vi faktiskt gör? När det så ofta är skadligt.
Gott för stunden. Skönt just där. Härligt just då.
Men sen?
Vem orkar tänka på morgondagen? Trist ju!
Jag har ett litet knep. Jag brukar när jag tar till det där rättfärdigandet tänka;
-Varför behöver jag rättfärdiga detta?
Om jag lurar mig själv med ett genomtänkt jättebra svar brukar jag fortsätta;
-Hur bra känns det här att se tillbaka på om en månad?
Om jag fortsätter briljera i lögner så sätter jag ofta dit mig själv med;
-Hur bra känns det här om jag upprepar det månad efter månad – om ett år?
Träning ger ju fenomenala resultat om det kombineras med hälsosam mat. Det skadar inte. Kläder behöver vi när vi inte har några och det där vinet ger biverkningar och skador på levern. Du hör…jag kan fortsätta en stund..
Att ta hand om sig är ett vinnande koncept.
Att ljuga för sig själv är dock mänskligt.
Så det går sådär. För mig. Ofta bra. Ibland dåligt. Man är ju bara människa.
Hur går det för dig? Agerar du oftare långsiktigt än kortsiktigt? Hur tänker du?