Att acceptera att jobbiga tankar och känslor finns är väldigt mycket bättre än att uppslukas av dem och låta dem styra hela ens tillvaro.
Det är inte så lätt!
Jamen, tänker du, det är ju inte så lätt. Nej, det är därför vi låter dem styra. För att det är det enkla. För att vi fungerar så, vi människor. Vi är kortsiktiga.
Ändamålsenligt
Tänker vi ändamålsenligt agerar vi annorlunda. Om vi ger akt på vad vi tänker och känner. Inte tar det som tankemaskinen producerar som regler, som verklighet. Då kan vi nämligen när vi känner för att sitta i soffan o käka chips (tankemaskinen: för att det är så himla tungt allt och jag behöver lite ro) fundera på vad det vi vill göra kommer att resultera i framöver. Ett tröstätande resulterar i övervikt. Ett soffsittande resulterar i försämrade relationer.
Vem orkar leva så?
Men, tänker du, sådär orkar ingen leva. Nej, det har du rätt i. Alla misslyckas förhålla sig till sina värden ( jag vill vara hälsosam, jag vill vara en närvarande vän) men har vi inte klart för oss att vi faktiskt kan välja så kommer vi hamna i soffan. Varje gång vi behöver tröst. I stället för att kanske tänka att den bästa trösten är bra hälsa och relationer.
Betraktande jag?
Tankemaskin? Ja. Vi har tre jag. Vår gestalt, vår tankemaskin och vårt betraktande jag. I och med att vi kan tänka – Nu tänker jag att jag är sämst i världen – så är det ju något som betraktar den tanken. Det är vårt betraktande jag. Vår tankemaskin byter tankar och känslor och utgångspunkt hela tiden. Den suger upp omgivningens tankar och känslor och agerande och stressar oss med en massa reaktioner på detta. Men vi kan betrakta det. Med vårt betraktande jag.
Backa ett steg och betrakta tanken.
Tänk efter. När du har en jobbig tanke eller känsla, när tankemaskinen producerat något riktigt illa som…
-Jag duger inte
…då kan du ju reflektera över den tanken på olika sätt. Du kan upprepa det och låta tanken få en stor rymlig plats inom dig. Inte bara plats , du kan även låta den få plats i ditt agerande. Säg att du fått ett uppdrag, eller är bjuden på en fest, eller annat. Säg att tanken…
-Jag duger inte
…plötsligt fyller dina sinnen. Vilket gör att du tackar nej. Är det den du vill vara? Hen som tackar nej? Hen som låter varje elak tanke styra ditt handlande?
Tänk om du backat ett steg när den tanken kom. I stället tänkt – Jag märker nu att jag tänker att jag inte duger. Men. Jag låter inte den tanken fylla hela mig. Jag accepterar den, jobbiga tankar finns, men jag säger ja, för de får inte styra mitt liv.
Så. Backa ett steg och betrakta tanken. Acceptera den.
-Jag märker att jag tänker att jag inte duger.
För. Det faktum att du tänker så betyder inte att det är så.
Sjung dina elaka tankar om dig själv.
Vill du har ytterligare hjälp att frigöra dig – sjung tanken, det skapar distans. Och distans behöver du. Sjung tanken, det frigör dig ifrån den. Det känns fånigt att sjunga. Men det kan vara väldigt effektivt. Plötsligt har du en distans. Tanken är bara ord kopplade till varandra. Läten. Ingen verklighet. Prova!