Utanför fönstret slår våren ut. Fåglarna ropar ut sin…vad det nu är. De låter lyckliga i mina öron. Solen gnistrar på den ljusblå himmelen.
Allt är så vackert och hoppingivande. Som alltid den här årstiden.
Ändå är allt helt annorlunda.
Och det skrämmer, att somligt fortgår som om inget hänt. Att annat faller.
Vårt tålamod. Mod. Vår acceptans.
Det är en svårt tid, denna. Vi är sagda att göra än si, än så. Inget vi vill eller någonsin önskat. Vi dirigeras och vi förstår att det är för vårt bästa. Vi måste lite på det. Ännu ett måste som skaver och ibland känns tveksamt.
Människor far illa under de här omständigheterna. Vi skräms över bristen på kontroll. Ingen vet något även om några, som några alltid gör när inget vet någonting, agerar som om de gjorde det. Allt nu , hos oss vanliga, är tro. Allt är hopp. De som vet säger nog det de tänker är bäst för oss att höra.
Jag killgissade från början och tänkte att de här statsepedemiologerna säger nog bara det de tror att vi orkar med. Hade de sagt – ”Räkna med att det är mer eller mindre så här i ett år framåt”, så hade få klarat att jobba ihop den acceptansen. Acceptans är ju det vi har svårast för, vi vill absolut ha kontroll över vår tillvaro. Vi vill eliminera det vi inte mår bra av och vända ansiktet mot ljuset. Inte gå i skugga. Mörker. Ovisshet. Jag ställde dock in mig på det direkt. Ett år. Och tittade på vad jag behöver göra för att klara av den tillvaron. Det inkomstbortfallet. Den mentala utmaningen.
Gör som vanligt, anstränger mig för att se det jag har i form av glädjeämnen. Mina barn. Sälgen utanför fönstret där alla fåglarna bor. Solen. Mina vänner. Gamla och NYA. Mina klienter. Ja herregud vilken inspiration de är. Blommorna. Jordens förmildrande i att ge oss pandemin nu, när vi går mot ljuset och inte i oktober då vi går mot mörkret.
Jag tror att pandemin tränat dig i att se värdet i det basala. Det vi verkligen tycker är viktigt. Det är oerhört viktigt att göra det klart för sig, för att leva så helt rikt och meningsfullt som möjligt.
Fundera kring dina värden! Det vill säga det som är viktigt för dig! Här är de fyra första värdena jag kommer att tänka på, när jag tänker på vad som gör mitt liv mer helt rikt och meningsfullt. Sånt jag kan vara i nu. Om jag bara väljer det.
Hälsan. Jag lärde mig den hårda vägen 2018 då jag var på botten både fysiskt och psykiskt hur mycket det jag alltid tagit för givet betyder. Min hälsa. Utan förmågan att gå, sitta och att kunna tänka klart är jag ingen. Så kände jag. Det dränerade mig fullständigt. Att inte ha sin kropps eller tankeförmåga var lika med meningslöshet för mig. Det är min erfarenhet och nu är det inte bara något jag säger, som jag sa förr, att hälsan är viktigast, nu är det något jag känner. Djupt inom mig.
Barnen Det här blir svårare att uttrycka, för barnen är ju ”alltid det viktigaste” för oss som fått denna gåva. Jag upplever dock en ny tacksamhet, över dem, pga tiden, allt som händer i mig. Nu när inget går att ta för givet. Nu när de basala värdena blir högaktuella och tydliga och våra val står framför oss på ett sätt som aldrig förr. När livet inte brusar ser vi oss och det är smärtsamt också, vi ser det vi valt, det vi fått. Och det får ny innebörd. Jag grät av..jag vet inte riktigt, efter ett samtal med min son igår. Satt i min soffa och upplevde detta under. Att han finns. På ett alldeles nytt sätt.
Acceptans Att gilla läget. Jag har en fördel i att jag kommer från en dysfunktionell miljö. Jag kunde inte påverka något, jag var ett barn. Jag fick finna mig i ett och annat som andra inte ens vill tänka på. När man lär sig att skapa egen verklighet i tankar och fantasi ( tack för den träningen) att trygghet inte är en given utan något man får skapa själv och att morgondagen kan se ut hur som helst och inte som den här dagen – och vet att man inte kan påverka själva utgångsläget – då lär man sig en läxa för livet. Att välja rätt som 12åring, när andra väljer fel. Att välja rätt för att man vet att ingen skyddar en, eller tar emot en om man faller. Acceptera att det är som det är och göra det bästa av det. Om ingen vuxen säger att det är dumt att knarka så säger väl jag det då. Om ingen ger mig en tid att komma hem så gör väl jag det då. Om ingen annan tar ansvar så gör jag det väl själv. Och i det lyckas man med till 35% ibland och till 97% ibland. Men i längden lyckas man och när man som vuxen och med en vuxen människas erfarenhet utsätts för situationer som är utom ens kontroll , då vet man exakt hur man skall tänka. ”Jag vindlar varken in i orimligt hopp, eller i orimlig sorg. För det är vad acceptans gör. Befriar en från den mentala bergochdalbanan.”
Perspektiv
”Det kunde varit värre” tänker Ingemar i filmen ”Mitt liv som hund” Det är den filmreplik som betytt mest för mig. ”Tänk på Laika, den där rymdhunden, henne skickade de upp i en rymdkapsel och där svalt hon ihjäl” Tankar om att det kunde varit värre är inte alltid bra, men när de fungerar på rätt sätt och inte enbart förnekande eller som försvar, kan man verkligen finna styrka att gå vidare trots svårigheter. Träna sig till en mer optimistisk grundsyn som låter livets glädjeämnen i längden dominera över sorgerna.
När du tröttnat på Netflix, promenader, bullbak och annat. Sätt dig ned och skriv ned dina fyra viktigaste värden. (Förväxla dem inte med mål. Typ bli rik. Få framgång. Spara till ny bil.) Värden är det som är viktigt i ditt nu, det du kan välja att vara i, det som gör ditt liv mer rikt helt och meningsfullt. Du kanske inte alltid lever efter dem, du är bara människa, vi vinglar alla till både nu och då, men det är dina värden. Och de är viktiga.