De flesta vill det och agerar efter det. Dövar smärtan med alkohol. Eller shopping. Eller skräpmat.
Vårt ”rena” obehag, det som kommer ur det som hänt oss, blandas med ”orent” obehag, allt extra lidande som kommer pga vår vilja att slippa vår ångest.
När jobbiga känslor uppstår blir vi spända. Det är som att vi försöker pressa ur oss de jobbiga känslorna med våld.
Det är inte det vi behöver.
Vi behöver öppna upp. Expandera. Skapa rum och rymlighet. Acceptans.
Ge ångesten plats inom oss.
Det lättar på trycket. Det ger känslorna rörelsefrihet. I bland förflyttar de sig väldigt snabbt, ibland mer långsamt. Men bara vi ger plats åt dem så kommer de flytta på sig.
Det ger oss möjlighet att ägna oss åt att skapa ett bättre liv i stället för att slösa bort det på meningslösa strider.
– Tar de inte över fullständigt då, de jobbiga känslorna? Om jag skapar en massa plats åt den?
-Minns du att vi pratat om att vi inom ACT pratar om två jag? Ett tänkande och ett observerande jag? Det tänkande producerar tankar och känslor. Det observerande..precis…observerar dem. Det är när vi kan vara i våra observerande jag, observera att vi känner som vi gör, som vi kan genomskåda våra tankar och känslor, se dem för vad de är, ganska små och ofarliga.
Inget vi skall låta styra våra liv. Det skall vi låta våra värden göra. Det vill säga det som gör våra liv helare rikare och mer meningsfulla.
Att ligga till sängs en dag pga jobbiga tankar och känslor gör inte livet helare rikare eller mer meningsfullt. Om du kan träna på att observera de jobbiga tankarna och känslorna så kan du tänka
-Aha, nu är ni här igen. Jag gör plats åt er i stället för att sluta mig, ni får vindla kring där inne i mig, bland allt annat, jag gör stor plats åt er och så tar jag tag i dagen.
Eftersom det är så att där liv finns där finns lidande. Eftersom vi behöver acceptera det. Eftersom det är så. Vi kommer inte undan. Den striden är meningslös. Men när vi ger ångest plats kan den förflytta sig. Inte ropa på din uppmärksamhet precis hela tiden. Det ger dig kraft att i stället gå upp och leva igenom din dag. Visserligen sorgsen, men på ditt arbete, med ditt barnbarn, i din tvättstuga eller på den där konserten.
Det du gör skapar andra känslor i dig. Också.
Livet. Acceptansen.
2 reaktioner på ”Vill du slippa din ångest?”
Man behöver inte acceptera allt som sker i ens liv.
Finns saker som sker som är totalt meningslösa här i livet.
Men finna försoning med att det blev såhär, mitt liv, det är viktigt.
För finner du inte försoning, då, då kan du verkligen fastna och bli kvar i botterhet.
Men återigen man/jag behöver inte acceptera allt som skett i mitt liv..
Jag tänker att det är viktigt att inte fastna i det som inte tar oss framåt. Känslor är många gånger meningslösa, de för oss inte i vår värderade riktning, de för oss från den. Tankar och känslor vill ha vår uppmärksamhet, vill inte att vi skall låta dem följa oss, de vill att vi följer dem. De tjattrar oavbrutet på om sitt , medan vi kämpar för att vara dem vi vill vara och leva det liv vi vill leva. Det är viktigt att se skillnad på acceptans av känslor och tankar, det vill säga, man känner men agerar trots det i sin värderade riktning. Att acceptera det som sker, frågan är vad det gör med våra liv att kämpa emot att meningslösheter sker. För jag tänker precis som du att allt verkligen inte har någon mening. För mig blir det en acceptans av att meningslösa saker sker. Av att jag gör meningslösa handlingar. För hur skall man veta? Ibland vet vi och då är det ofta så att vi kan förklara våra handlingar med våra känslor. Jag kände så här därför gjorde jag så här. Acceptans är bra när det fungerar. Vi är inte alltid starka. Men att ha en värderad riktning är bra, för då vet vi vart vi skall. När vi reser oss upp efter fall. Att vara människa är att lyckas och misslyckas. Är att vara klok och att vara komplett idiot. Vi har allt i oss – det är det som gör oss alla till människor. I allt vi har finns ansvaret. Oturen. Slump och mening. Samt meningslöshet. Allt. DEt är inget som är enkelt. Men det finns det som kan hjälpa oss att gå åt det håll vi önskar. Det tycker jag att ACT hjälper oss med.